Som en hjälte

Läs föregående poem.

Dikt av Johanna Lövqvist

Som en hjälte kommer du med svärd och kraft
för att besegra döden som håller mig fast.
Du ser mitt mörker, och hur jag njuter av att vara kvar.
Min skam odlar en hatisk mur av taggar mot dig i självförsvar.
Se inte på mig du gyllene guldrena kunglighet.
Men i din blick ser jag endast kärlek och beslutsamhet.

Hur kan med dina ögon någon som jag
någonsin ses på med välbehag.
Jag är skyldig till brott, smutsig och skuldbelagd.
Runt dig går en regnbåge liksom smaragd.
Ändå är du fast besluten på att se mig fri.
Men syndens lön är döden och ett liv kräver ett liv.
Genom mur av törne springer du till mig.
Ditt kött rivs sönder och mitt äckliga mörker slukar dig.

Här kväves du till döds.

Ett ögonblick var allt förstummat i chock.
Sedan reste du dig ur askan i skinande vit rock.
Du bär mig upp i dina armar som stöd och tröst.
Min kind faller mot ditt glänsande malm bröst.
När jag blickar upp mot dig min räddare,
hör jag hur ditt hjärta börjar slå snabbare.
Med väldoftande salva tvättar du mig ren.
Att oförtjänt bli älskad av dig var det grundidén?
Det tänds en eld i mig som bränner och förtär
och renar mig från mina egocentriska begär.
Jag dör här i din eviga famn.
Och glädjefullt sjunger du ut mitt nya namn.
Klädd i linne och siden och smyckad i guld.
Insvept i din mantel är jag fri från skuld.
Kronan bär Du men med mig delat din arvedel.
Du tycker jag doftar ljuvligt likt av myrra och kanel.
Lendes tittar jag upp på dig min Herre jag håller kär.
För det är ju din kunskaps väldoft jag bär.