throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


3 Comments

God’s touch. Guds beröring. Le contact de Dieu.

In English, på svenska, en français.

See previous blog post from France 2 weeks.

In a small town in the South of France

Even though the meeting was in full swing and the meeting room lay between our room and the bathroom, I said good night and closed the door. We were in a small town in southern France at a house church. After a busy day, after 1.5 weeks of intensive mission on the route, it became too much for me.

Brother Samir had addressed me in French and I asked what he said. He tried again and I asked what he said. This happened a number of times until he said “Are you tired Camilla? Have you forgotten the French?” Then I realized it was time to pull back.

God did wonders

It had been a wonderful day. I had successfully kickstarted the man in the house, along with a sister who just wanted to observe. At first, I healed a young man, and then he prayed for the rest, most of them being healed. I was able to record multiple videos and he even took the next step to ask people himself. We also met a woman of peace who wanted to meet again.

In the evening I would teach “the 4 soils”, but I thought no one listened, because I was the one speaking. Our friend Samir from Toulouse had said that I was like his mother and Peter as his big brother. Instead of being happy that he sees us as a family, I felt old. When we came here, there were no towels and I thought the lady in the house forgot, but she replied that she did not know if we needed any. In addition, some other small things happened, which meant I did not feel welcome.

Samir preached inspiring in the evening and the brothers Claude and Emmanuel shared their hearts. However, it felt like a traditional revival meeting, which I usually dislike (it’s in the box). I should instead think that these are people who are about to be lost for ever, as we are in the process of fishing. A man was baptized. Emmanuel shared “chess to salvation”, with another man and suddenly another wanted to be baptized. Finally, a third person was also baptized. I went into the bedroom because I was exhausted and I just couldn’t take it anymore. After awhile, Peter came in and was fascinated by the fact that two great miracles had passed through his hands.

I love the truth and I love the Bible. But I do not love the people, as much as God loves them, neither the unbelievers nor the saved. I love the truth that we should go out and make disciples, but the people themselves can be difficult. I feel sad and insufficient about it. In addition, I thought that Peter was dedicated only to others and that we did not have enough time together. Everything was simply tough, even though God did many wonders.

I was frustrated

When I woke up the next day, I told Peter that I was frustrated. I said many stupid things; that I did not feel welcome, that everything felt negative. I was told we would stay longer than planned, instead of going shortly after breakfast. It just got too much again. I did not want to stay, but just leave.

Peter pointed out that I was in the flesh, which made me even angrier. The truth was that I went out into the flesh when I became frustrated in the soul. I just did not know how to get out of it. Then he said that I had to be normal, when we were going to have breakfast. Obviously, I was supposed to be completely quiet. The lady said something nice to me and the Spirit came over me, which made me cry quite aloud. I asked Peter forgiveness and repented to God. God in His mercy restored me.

I took time with God in a prayer walk and time in the Bible, without feeling stressed and then self-time with Tabata (interval training). Had even thought about blogging, but then everyone started pulling me. We were going to celebrate communion together, have lunch and one with the other. So I gave up, but was refreshed in soul and body.

Peter taught that the letter kills and the Spirit gives life. I was again met by God and reminded that it is crucial that we pardon each other, without compromising on the truth. Siblings let us widen our hearts to each other and the great harvest. Note that you, like me, are not God. Take time for Christ and self-time, and He will fill you up and the risk that you “pull out of the Spirit” will be minimal.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Se föregående blogginlägg från Frankrike 2 veckor.

I en småstad i södra Frankrike

Trots att samlingen var i full gång och möteslokalen låg mitt emellan vårt rum och badrummet, sade jag godnatt och stängde in mig. Vi var i en liten stad i södra Frankrike hos en husförsamling. Efter en späckad dag, efter 1,5 veckas intensiv mission på resande fot, blev det för mycket för mig.

Broder Samir hade tilltalat mig på franska och jag frågade vad han sade. Han försökte igen och jag frågade vad han sade. Detta pågick ett antal gånger tills han sade “är du trött Camilla? Har du glömt franskan?” Då förstod jag att det var dags, att dra mig tillbaka.

Gud gjorde under

Det hade varit en superfin dag. Jag hade framgångsrikt kickstartat mannen i huset, tillsammans med en syster som bara ville se på. Först botade jag en ung man och sen fick han be för resten, vilka de flesta blev botade. Jag fick spela in flera videos och han fick även ta nästa steg att fråga själv. Vi mötte även en fridens kvinna som ville träffas igen.

På kvällen skulle jag undervisa om ”de 4 jordmånerna”, men jag tyckte att ingen lyssnade, eftersom det var jag som talade. Vår vän Samir från Toulouse hade sagt, att jag var som hans mamma och Peter som hans storebror. Istället för att bli glad, att han ser oss som familj, kände jag mig gammal. När vi kom hit, fanns inga handdukar och jag trodde frun i huset glömt, men hon svarade att hon inte visste om vi behövde några. Dessutom hände några andra småsaker, vilket gjorde att jag inte kände mig välkommen.

Samir predikade inspirerade på kvällen och bröderna Claude och Emmanuel delade sina hjärtan. Det kändes dock som ett traditionellt väckelsemöte, som jag får jag allergi av. Jag borde istället tänkt att detta är människor, som är på väg att gå förlorade, som vi håller på att fiska in. En man blev döpt. Emmanuel delade ”schack till frälsning”, med en annan man och plötsligt ville en till bli döpt. Till slut blev även en tredje person döpt.  Jag gick in i sovrummet, för jag var utmattad och orkade inte mer. Efter ett tag kom Peter in och berättade fascinerat, att två stora helanden hade skett genom hans händer.

Jag älskar sanningen och jag älskar Bibeln. Men jag älskar inte människorna, så mycket som Gud älskar dem, varken de ofrälsta eller de frälsta. Jag älskar sanningen att vi ska gå ut och att vi ska göra lärjungar, men människorna i sig kan vara jobbiga.  Jag känner mig ledsen och otillräcklig över det. Dessutom ansåg jag att Peter ägnat sig enbart åt andra och att vi inte fått tillräckligt med tid tillsammans. Allt var helt enkelt jobbigt, trots att Gud gjorde många under.

Jag var frustrerad

När jag vaknade dagen efter, berättade jag för Peter, att jag var frustrerad. Jag sade många dumma saker; att jag inte kände mig välkommen, att allt kändes negativt. Jag fick veta att vi skulle stanna längre än planerat, istället för att åka kort efter frukost. Det blev bara för mycket igen. Jag ville inte stanna, utan bara åka därifrån.

Peter påpekade att jag var i köttet, vilket gjorde mig ännu argare. Sanningen var att jag gått ut i köttet, när jag blev frustrerad i själen. Jag visste bara inte hur, jag skulle komma ur det. Sen sade han, att jag måste bete mig, när vi skulle äta frukost. Det är klart, jag hade tänkt vara helt tyst. Frun sade något fint till mig och Anden kom över mig, vilket fick mig att storgråta. Jag bad Peter om förlåtelse och omvände mig till Gud. Gud i sin barmhärtighet upprättade mig.

Jag tog tid med Gud på en bönepromensad och tid i Bibeln, utan att känna mig stressad och sedan egentid med Tabata (intervallträning). Hade även tänkt blogga, men då började alla dra i mig.  Vi skulle tillsammans fira nattvard, äta lunch och det ena med det andra. Så jag gav upp, men var uppfräschad i själ och kropp.

Peter undervisade att bokstaven dödar och Anden ger liv. Jag blev åter mött av Gud och påmind att det är avgörande att vi förbarmar oss, dock utan att kompromissa med sanningen. Syskon låt oss vidga våra hjärtan för varandra och den stora skörden. Notera att, du som jag, inte är Gud. Ta tid för Kristus och egentid, så fyller Han dina depåer och risken att du ”trillar ur Anden” blir minimal.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

Cliquez ici pour lire le précédent poste dans la série.

Dans une petite ville du sud de la France

Même si la réunion était en plein essor et la salle de réunion se trouvait entre notre chambre et la salle de bain, j’ai dit bonne nuit et fermé la porte. Nous étions dans une petite ville du sud de la France dans une église de maison. Après une journée bien remplie, après une semaine et demie de mission intensive sur l’itinéraire, c’était trop pour moi.

Le frère Samir s’est adressé à moi, en français et j’ai demandé ce qu’il a dit. Il a essayé à nouveau et j’ai demandé ce qu’il a dit. Cela s’est produit un certain nombre de fois jusqu’à ce qu’il ait dit: “Es-tu fatiguée Camilla? As-tu oublié le français?” Ensuite, j’ai compris qu’il était temps pour moi de me retirer.

Dieu a fait des prodiges

C’était une journée merveilleuse. J’ai réussi à “kickstarter” l’homme de la maison, avec une sœur qui voulait juste observer. Au début, j’ai guéri un jeune homme, puis il a prié pour les autres, la plupart d’entre eux furent guéris. J’ai pu enregistrer plusieurs vidéos et il est passé à l’étape suivante en abordant lui-même les personnes. Nous avons également rencontré une femme de paix qui voulait nous revoir.

Dans la soirée, je devais enseigner ”les 4 sols”, mais je pensais que personne n’écouterait, parce que c’était moi qui le faisait. Notre ami Samir de Toulouse avait déclaré que j’étais comme sa mère et Peter comme son grand frère. Au lieu d’être heureuse qu’il nous voie comme une famille, je me suis sentie âgée à ses yeux. Quand nous sommes arrivés ici, il n’y avait pas de serviettes à notre disposition et j’ai pensé que la femme de la maison les avait oubliées, mais elle a répondu qu’elle ne savait pas si nous en avions besoin. En outre, d’autres petites choses se sont passées, ce qui signifie que je ne me suis pas sentie bienvenue.

Samir, inspiré, prêcha le soir et les frères Claude et Emmanuel ont partagé leurs cœurs. Cependant, c’était comme une réunion de réveil traditionnelle, ce que je n’aime pas généralement (c’est dans la boîte). J’aurais dû plutôt penser que ce sont des personnes qui sont sur le point d’être perdues pour toujours, et que nous sommes dans le processus de pêcher. Un homme a été baptisé. Emmanuel a partagé «l’échec du salut» à un autre homme et tout à coup un autre a voulu être baptisé. Enfin, une troisième personne a également été baptisée. Je suis allée dans la chambre parce que j’étais épuisée et que je n’en pouvais plus. Après un certain temps, Peter est entré et était fasciné par le fait que deux grands miracles ont passé par ses mains.

J’aime la vérité et j’adore la Bible. Mais je n’aime pas les gens, autant que Dieu les aime, ni les incroyants ni les sauvés. J’aime la vérité que nous devons sortir et faire des disciples, mais les gens eux-mêmes peuvent être difficiles. Je me sens triste et pas à la hauteur à ce sujet. En plus, je pensais que Peter était dédié uniquement aux autres et que nous n’avions pas assez de temps ensemble. Tout était pénible, tout simplement, même si Dieu avait fait beaucoup de prodiges.

J’étais frustrée

Quand je me suis réveillée le lendemain, j’ai dit à Peter que j’étais frustrée J’ai dit beaucoup de choses stupides; que je ne me sentais pas la bienvenue, que tout était négatif. On m’a dit que nous allions rester plus longtemps que prévu, au lieu d’aller tout de suite après le petit-déjeuner. C’en était trop encore. Je ne voulais pas rester, mais je voulais juste partir.
Peter m’a souligné que j’étais dans la chair, ce qui m’a rendu plus en colère. La vérité est que j’étais dans la chair quand j’étais frustrée dans l’âme. Je ne savais pas comment m’en sortir. Puis il m’a dit que je devais être normale quand nous allions prendre le petit déjeuner. De toute évidence, j’étais censée être complètement silencieuse. La dame m’a dit quelque chose de gentil et l’Esprit est descendu sur moi, ce qui m’a fait pleurer assez fort. J’ai demandé à Peter pardon et je me suis repentie devant Dieu. Dieu dans sa miséricorde m’a restaurée.

J’ai pris du temps avec Dieu dans une marche de prière et un temps dans la Bible, sans me sentir stressée et ensuite dans l’après-midi avec Tabata (formation à l’intervalle). Je pensais même à travailler sur mon blog, mais tout le monde voulait m’avoir avec eux. Nous allions célébrer la communion ensemble, déjeuner l’un avec les autres. J’ai donc abandonné, et j’ai été rafraîchie dans mon âme et mon corps.

Peter a enseigné que la lettre tue mais l’Esprit vivifie. J’ai été de nouveau rencontrée par Dieu et m’a rappelé qu’il est essentiel que nous nous pardonnions sans compromettre la vérité. Frères et sœurs élargissons nos cœurs les uns envers autres et à la grande moisson. Notez que vous, tout comme moi, nous ne sommes pas Dieu. Prenez du temps pour Christ et pour vous-mêmes et il vous remplira et le risque que vous ”sortiez de l’Esprit” sera minime.
Suivez le blog en cliquant sur “follow” en bas à droite et partagez s’il vous plaît avec vos amis.

Advertisements


Leave a comment

I do not lead. Jag leder inte.

Talking walk

Romans 8:14
For all who are led by the Spirit of God are sons of God.

On the go in the woods

Peter and I were out in the woods. Usually it is he who goes before and me after. This sometimes annoys him. He thinks we look certain couple, where the man walks before and the woman subjected follows long after.

Irritated, he suddenly insisted that I should take the lead. What then happened was a telling picture of how it should look when we follow Jesus.

Namely, I continued walking and he went with me, but on every road trip I stopped for guidance. Should I continue, fold or wait? I listened with big ears and patient mindedness.

The question is why I did not just go anywhere. And why did I go so safely on the road when no road crossing appeared?

The answer was that Peter as a leader had told me to take the lead. So, as long as he did not say anything else, just keep going. If, on the other hand, I came across a cross road, I could not make my own decision because he was leading.

Follow the Lamb

This became such a nice picture of being a disciple of Jesus and following the Lamb, where the Lamb goes. I do not own my life, He bought me and I have died to my selfish nature and now I do not live, but He lives in me. I am Hid and He is mine.

Are you your own? Or do you belong to Him? In that case, stop fight and incline your heart. Sacrifice the self-life daily. The ego is our foul enemy. It drives us to live a life with ourselves at the center. Realize that it is not the sun that circles around the earth, but the earth around the sun (see poem).

There is a price to pay and it is not to decide for yourself, but to follow Him who decides. He said to go, but at the crossroads it’s time to listen. In what direction does he lead us to take the next step or if it is time to stop or turn around.

 

Talande promenad

Romans 8:14
Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.

På gång i skogen

Peter och jag var ute och gick i skogen. Som oftast är det han som går före och jag efter. Detta retar ibland upp honom. Han tycker vi ser ut som vissa par, där mannen går före och kvinnan undergivet följer långt efter.

Uppretat, insisterade han plötsligt på att jag skulle ta täten. Vad som då inträffade, blev en talande bild på, hur det borde se ut, när vi följer Jesus.

Nämligen travade jag på och han gick med mig, men vid varje vägskäl stannade jag upp för att få vägledning. Skulle jag fortsätta, vika av eller vänta? Jag lyssnade in med stora öron och tålmodigt sinnelag.

Frågan är varför jag inte bara gick på åt vilket håll som helst? Och varför jag gick så tryggt på vägen, när inget vägskäl dök upp?

Svaret var att Peter som ledare, hade sagt till mig att ta täten. Så, så länge han inte sade något annat, var det bara att fortsätta att gå. Kom däremot ett vägskäl kunde jag ju inte ta ett eget beslut, eftersom han leder.

Följ Lammet

Detta blev en så fin bild på, att vara en Jesu lärjunge och följa Lammet, dit Lammet går. Jag äger inte mitt liv, Han har köpt mig och jag har dött till min själviska natur och nu lever inte jag, men Han i mig. Jag är Hans och Han är min.

Är du din egen? Eller tillhör du Honom? I så fall sluta konstra och böj ditt hjärta. Offra egenlivet dagligen. Egot är nämligen vår lömskaste fiende. Det driver oss att leva ett liv med oss i centrum. Inse dock att det är inte solen som kretsar kring jorden, utan jorden kring solen (se poem).

Det finns ett pris att betala och det är att inte bestämma själv, men följa Honom som bestämmer. Han har sagt gå, men vid vägskälen är det dags att lyssna in. I vilken riktning han leder oss till att ta nästa steg eller om det är dags att stanna upp eller vända om.

 


1 Comment

Masks fall. Masker faller.

Who can you trust? I thought the masks fell off in Christ. That we are called to live, as transparent Christ’s letters.

Should not your yes be a yes and your no be a no? If it’s maybe, say it open then! Do I have to read between the lines? Can one trust you at your word?

Before Christ, I carried different masks, under different circumstances, with different people. But has not the veil been removed and everything is revealed? Now I no longer live but Christ lives in me. I’m dead and have nothing to hide. Have you?

Who are you? Who am I? We are new creations in Christ Jesus. From the fruit you can know the tree. If your deeds do not match your words. Can one trust you then?

Vem kan man lita på? Jag trodde maskerna föll i Kristus. Att vi är kallade att leva, som transperanta Kristusbrev.

Borde inte ditt ja vara ett ja och ditt nej vara ett nej? Om det är ett kanske, säg det öppet då! Måste jag läsa mellan raderna? Kan jag inte bara ta dig på orden?

Innan Kristus bar jag olika masker, under olika omständigheter, med olika människor. Men har inte slöjan tagits bort och allt är avslöjat? Nu lever inte längre jag utan Kristus i mig. Jag är död och har inget att dölja. Har du?

Vem är du? Vem är jag? Vi är nya skapelser i Kristus Jesus.  Av frukten känner man trädet. Om dina gärningar inte stämmer med dina ord. Kan man lita på dig då?


2 Comments

Children in house church, part 1. Barn i husförsamling, del 1.

Clic here to read part 2.
Klicka här för att läsa del 2.

But how are you doing with the kids?

Written by Helena Cashin, Simple Church Uppsala.

There is a lot to say about children and house congregation, but in this article I will limit myself to saying something about why it is important that we meet together, regardless of age, and how it can work well.

Sometimes when we meet as a congregation, we are reminded that we meet in Jesus’ presence, like a spiritual family, on a mission. It’s both a vision of what we want to be, a reminder of why we meet and some of the motivation why we do not want to divide ourselves by age (not always at all, read on, I’ll develop this). We are a family and the family consists of people of different ages.

For this to work, we need adults to think about how we look at the children, their relationship with Jesus and their faith. If we believe that the same Holy Ghost is living in us adults live in the children, and that they love and follow the same Jesus as us, so does our faith equal the faith of the children. We can all, regardless of age, teach each other what it means to be a disciple. Most of us adults have more theoretical knowledge than the children and we have a responsibility to set limits and draw limits.

As a parent, my prayer and what I long for our children to get to know, love, and follow Jesus. Me and my husband pray and long for our children to experience what it means to live with Jesus. And to learn this, they must see what it means. Someone has to show them that life. When our children see us pray, read the Bible, praise and love each other as disciples, they will see and experience life as a disciple. We are disciples who train disciples and our children are some of the disciples we train to become a disciple trainer.

Men hur gör ni med barnen?

Skrivet av Helena Cashin, Simple Church Uppsala 

Det finns mycket att säga om barn och husförsamling men i denna artikel ska jag begränsa mig till att säga något om varför det är viktigt att vi möts tillsammans, oavsett ålder, samt hur det kan fungera praktiskt.

Ibland när vi möts som församling brukar vi påminna oss om att vi möts i Jesu närvaro, som en andlig familj, på ett uppdrag. Det är både en vision om vad vi vill vara, en påminnelse om varför vi träffas och en del av motivationen till varför vi inte vill dela upp oss utifrån ålder (inte hela tiden i alla fall, läs vidare så utvecklar jag detta). Vi är en familj och familjen består av människor i olika åldrar.

För att detta ska fungera behöver vi vuxna fundera över hur vi ser på barnen, deras relation till Jesus och deras tro. Om vi tror att samme Helige Ande som bor i oss vuxna bor i barnen och att de älskar och följer samme Jesus som oss så gör det vår tro likvärdig barnens tro. Vi kan alla, oavsett ålder, lära varandra i vad det innebär att vara lärjunge. De flesta av oss vuxna har mer teoretisk kunskap än barnen och vi har ett ansvar för att sätta ramar och dra gränser.

Som förälder är min bön och det jag längtar efter att våra barn ska lära känna, älska och följa Jesus. Jag och min man ber och längtar efter att våra barn ska få uppleva vad det innebär att leva med Jesus. Och för att lära sig detta måste de få se vad det innebär. Någon måste visa dem det livet. När våra barn ser oss be, läsa Bibeln, lovsjunga och älska varandra som lärjungar så får de se och uppleva livet som lärjunge. Vi är lärjungar som tränar lärjungar och våra barn är några av de lärjungar som vi tränar till att bli lärjungatränare.


1 Comment

Stay poor. Förbli fattig.

Poverty is a curse

If you are poor in spirit, stay poor. But, if you are poor financially, what are you to do then? Jesus said that the poor you have always amongst us. Does it automatically signify that you should stay poor?

Paul writes to the Corinthians (2 Corinthians chapter 8) that this time you can share your abundance and another time they can give off their abundance so that everyone is equal. It does not look like the idea is that we will remain poor and reliant on others. Paul, on the other hand, writes that it is more blessed to give than to take (Acts 20:35) and to work with our hands so that the society have nothing to say about us. In the Book of Actes (Chapter 2), they sold everything they owned and distributed to those who needed. The idea was to eliminate poverty, not to stabilize it.

So believe in God if you are poor and do as the churches of Macedonia, whom Paul refers to (2 Cor. 8), as under deep poverty, chose to give to the poor in Jerusalem. Get out of your scarcity! We have everything in Christ and can count on His help (see Hebrews 13: 5-6). Being dependent on God does not in itself mean to remain poor and let others take care of us. What is the testimony of living by alms and contributions from the state? Our God became poor for us to become rich and give us grain to sow. He wants us to work and have a quiet life.

If you are poor, make sure you through the grace of God take you out of the curse. Let nothing come in between you and the mission to win people for eternity. Do not let your poverty be a stumbling block for someone’s salvation. “But it’s not that easy and I live in a poor country?” See who Jesus is and who you are in Him. Stretch yourself and stand in the position He gave you, as God’s son or daughter. We are princes and princesses at God’s court. The streets in heaven are after all made of gold.

Fattigdom är en förbannelse

Om du är fattig i anden, så förbli fattig. Men, om du är fattig materiellt, hur gör du då? Jesus sade att de fattiga har ni alltid ibland er. Innebär det med automatik att du ska förbli fattig?

Paulus skriver till korintierna (2 Korintiebrevet kapitel 8) att denna gång kan ni ge av ert överflöd och en annan gång kan de ge av sitt överflöd, så att alla har lika.  Det ser inte ut som tanken är att vi ska förbli fattiga och beroende av andra. Paulus skriver tvärtom att det är saligare att ge än att ta (Apostlagärningarna 20:35) och att vi ska arbeta med våra händer, så att de utomstående inte ska ha något att säga om oss. I Apostlagärningarna (kap 2) sålde de allt de ägde och delade ut till de som behövde. Tanken var nog att eliminera fattigdom, inte att stabilisera den.

Så tro på Gud om du är fattig och gör som församlingarna i Makedonien, vilka Paulus hänvisar till (2 kor 8) som mitt under djup fattigdom, valde att vara med och ge till de fattiga i Jerusalem. Ge dig ur din brist! Vi har allting i Kristus och kan räkna med Hans hjälp (se Hebreerbrevet 13:5-6). Att vara beroende av Gud innebär i sig inte att förbli fattig och låta andra ta hand om oss. Vad är det för vittnesbörd att leva på allmosor och bidrag från staten?  Vår Gud blev fattig för att vi skulle bli rika och ger oss säd till att så. Han vill att vi arbetar och för ett lugnt liv.

Om du är fattig, se till att du genom Guds nåd, tar dig ur den förbannelsen. Låt inget komma emellan dig och uppdraget att vinna människor för evigheten. Låt inte din fattigdom, bli en stötesten för någons frälsning. “Men det är inte så lätt och jag lever i ett fattigt land?” Se vem Jesus är och vem du är i Honom. Sträck på dig och ställ dig i den position Han gett dig, som Guds son eller dotter. Vi är prinsar och prinsessor vid Guds hov. Gatorna i himlen är trots allt gjorda av guld.


Leave a comment

Håller du fast? Do you hold on?

att Gud är god?

Oavsett vad som händer i ditt liv, är Gud för dig?

  1. Helt igenom värdig
  2. Fullständigt underbar
  3. Självaste skönheten

Jag hade erfarit tuffa ting med min första man, som blev sjuk och dog. Jag hade barnsligt utgått ifrån och trott att som frälst, inget ont skulle kunna hända, så länge jag håller fast vid Gud. Men det ofattbara hände när min man inte blev frisk, inte väcktes från de döda, utan dog. Han blev runt 40, i en kropp som såg ut som hans morfars, som 80-åring. Människor runtomkring mig, både frälsta och ofrälsta, grät med mig, höll mig i handen och lät mig sörja klart.

Sen kom en dag när sorgen flytt och en ny tid skulle ta vid. Då upptäckte jag, när högtalarna i kyrkan skrålade denna lovsång, att jag inte alls höll fast vid hans fullkomliga godhet, utan troligen undermedvetet börjat skylla på Gud. Den Helige Ande är så noggrann och nådefull, så Han prickade mitt hjärta och gav mig ånger till sinnesändring. Jag föll skuldmedvetet i Hans famn och Han lyfte av mig mina synder och renade åter mitt hjärta fullkomligt rent.

Hur är det med dig?

Gråt med dem dem gråter, gläd dig med dem som är glada och be för dem som lider, men kom ihåg att Gud är enbart god. Allt gott kommer från Honom. Det finns varken förändring eller mörker i Honom. Man kan lita på Honom och att Han är god.

Gud är inte bara god mot andra och det yttrar sig inte heller slumpmässigt. Han är kärlek, Han är helig och Han är god. Se du till att du bara fortsätter tillbe, älska och lyda Honom.

Kan du från ditt hjärta sjunga med i denna lovsång? Om inte vänd om och låt helga dig. Ditt hjärta behöver bevaras vitt som snö.

“Altogether worthy
Altogether lovely
Altogether beautiful to me”

that God is good?

No matter what happens in your life, is God to you?

  1. Altogether worthy
  2. Altogether wonderful
  3. Altogether beautiful

I had experienced tough things with my first husband, who became ill and died. I had childishly assumed and believed that when saved, nothing bad could happen, as long as I cling to God. But the unthinkable happened when my husband was not healed, not raised from the dead, but died. He was around 40, in a body that looked like his grandfather, when 80-year-old. People around me, both saved and unsaved, cried with me, held my hand and let me mourn clear.

Then came a day when grief fled and a new era would begin. Then I discovered, when the speakers in the church shouted this song, I’m not at all stuck to His utter goodness, but probably subconsciously started blaming Him. The Holy Spirit is so thorough and merciful, so He dashed my heart and gave me regret to repentance. I fell guiltily in His arms and He lifted me off my sins and cleansed again my heart completely clean.

How are you?

Weep with them that weep, rejoice with those who rejoice and pray for those who suffer, but remember that God is only good. All good things come from Him. There is no change or darkness in Him. You can trust Him and that He is good.

God is not only good to others and it manifests itself not random. He is love, He is holy and He is good. Make sure that you only continue to worship, love and obey Him.

Could you from your heart sing in this song of praise? If not reversed, and let sanctify you. Your heart needs to be preserved as white as snow.

“Altogether worthy
altogether lovely
Altogether beautiful to me ”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Lite sömn är bra. Some sleep is good. Peu de sommeil est bon.

img_0271

Sov gott

Sömn är manna
för en liten människa
eller stor

Änglabröd från himlen
som suddar ut bekymmer
från hjärtat

Det som känns tungt före
känns lätt efter
ibland

Allt kändes omöjligt
när huvudet nuddade kudden
och ögonlocken täckte ögonen

Lite sömn var botemedlet
Då inte ens en bön yppades
eller utrycktes

Sov människa sov
Lägg huvudet tungt på kudden
och blunda dina ögon

Låt sömnen komma
Manna från himlen
En fri gåva från Gud

Sleep tight

Sleep is manna
for a small man
or big

Angelic Bread from Heaven
that blurs worries
from the heart

It feels heavy before
perceived easily by
sometimes

Everything felt impossible
when the head touched the pillow
and eyelids covered the eyes

little sleep was the cure
when not even a prayer was disclosed
or was expressed

Sleep person sleep
Add heavy head on the pillow
and close your eyes

let sleep come
manna from heaven
A free gift from God

Dort bien

Le sommeil est la manne
pour un petit homme
ou un grand

Pain Angelic du ciel
qui brouille les soucis
du coeur

Il se sent lourd avant
perçu aisément par
de temps en temps

Tout était impossible
lorsque la tête toucha l’oreiller
et les paupières couvertes les yeux

peu de sommeil était le remède
quand même pas une prière a été divulguée
ou a été exprimée

personne de sommeil dormi
Ajouter la tête lourde sur l’oreiller
et fermez vos yeux

laissez le sommeil venir
manne du ciel
Un don gratuit de Dieu