throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


Leave a comment

Poor wells. Usla brunnar.

Stop sinning

If we once tasted that the Lord is good. Why run out and drink from the world’s rough wells? They leak and do pull us downwards and not upwards.

Nowhere in the Bible is it written that we should go our own way, that we will find salvation in the world, but us helping each other.

Our body is the temple of God and we shall not defile it.

When I became a widow, my world fell into pieces, but I held on to God, which is my rock. Yes, everything felt unreal, but the Bible and God stood fast. And sisters and brothers in Christ were there for me. Why seek help or fellowship outside?

Out, let’s go, to win souls for eternity, not to fix ourselves. Yes, the religion makes us bounce back and forth, but the most holy is open to each one of us. We belong to the saints and nobody is as holy as God is holy.

What we need is God. Heaven is open. The way is called Jesus. Through His blood we can come.

A blow to the jaw?

Sister and brother if you are in trouble, life sucks and you have a blow to the jaw. Your thirst or hunger can not be met by the world. You need God. Choose, as I did, to drink from the source of salvation. It gives joy and saturation in depth.

God is a good God who never abandons you. He is holy and does not exist deep into the wine glass, on a thundering dance floor or in mind-changing means.

I appeal to you, do not go on the way of sin, do not listen to the counsel of sinners. Stick to Jesus, the sacrificial lamb of God that died and arose for you and me. If you have already snuck off, regret and repent again.

Yes, I’m talking to you! And my heart bleeds.

Sluta synda

Om vi en gång smakat att Herren är god. Varför löpa ut och dricka ur världens usla brunnar? De läcker och drar oss neråt inte uppåt.

Inte nånstans i Bibeln står det att vi ska gå vår egen väg, att vi ska hitta frälsningen i världen, utan att vi ska hjälpa varandra.

Vår kropp är Guds tempel och vi ska inte besudla den.

När jag blev änka föll min värld i bitar, men jag höll mig till Gud, som är min klippa. Ja, allt kändes overkligt, men Bibeln och Gud höll. Och systrar och bröder i Kristus fanns för mig. Varför söka hjälp eller gemenskap utanför?

Ut ska vi gå, för att vinna människosjälar för evigheten, inte för att fixa oss själva. Ja, religionen gör att vi baxnar och slår bakut, men det allra heligaste är öppet för oss var och en. Vi tillhör de heliga och ingen är så helig som Gud är helig.

Vad vi behöver är Gud. Himlen är öppen. Vägen heter Jesus. Genom Hans blod kan vi komma.

En käftsmäll?

Syster och broder om du är i trubbel, hamnat i knipa eller livet suger och du fått en käftsmäll. Din törst eller hunger kan ändå inte mättas av världen. Du behöver Gud. Välj, som jag gjorde, att dricka ur frälsningens källa. Det ger glädje och mättnad på djupet.

Gud är en god Gud, som aldrig överger dig. Han är helig och finns inte i djupt ner i vinglaset, på ett dunkande dansgolv eller i sinnesförändrande medel.

Jag vädjar till dig, gå inte in på syndens väg, lyssna inte på syndares råd. Håll dig till Jesus, Guds offerlamm som dog och uppstod för dig och mig. Om du redan halkat snett, ångra dig och omvänd dig återigen.

Ja, jag talar till dig! Och mitt hjärta blöder.


Leave a comment

Vacation on the blog. Semester på bloggen. Les vacances sur le blog.

Holidays in July

I’m taking vacation from the blog during July. For those who are free and finally have time to read, there is a lot already written.

I encourage you to enjoy poems on the poetry page.

  1. The last poem. Where’s home?

Take note of various teachings and advices:

  1. Stay poor.

  2. Someone has paid.

  3. Mask falls.

  4. The clock is five to midnight.

  5. What Gospel?

  6. Demons flee.

  7. Do not despise healing.

  8. No matter where.

  9. This is the day.

  10. Be careful with your soul.

To acquaint yourself with simple Church:

  1. Devote yourselves. Hold on.

  2. Be church.

  3. Children in house church.

  4. Religious detoxification.

  5. USA 13. Sharing pearls.

  6. USA 5. We practised church.

  7. Build Church.

  8. Where life happens.

  9. Share life.

  10. Multiplication.

The latest posts about my life as in the Acts.

  1. Canada 1. A mustard seed.

  2. Portugal – Lisbon.

  3. Israel 2017

Semester i juli

Jag tar semester från bloggen under juli månad. För dig som är ledig och äntligen har tid att läsa, så finns det mycket redan skrivet.

Jag uppmuntrar dig att njuta av poesi på poesi-sidan.

  1. Senaste poemet. Var är hem?

Ta del av diverse undervisningar och förmaningar:

  1. Förbli fattig.

  2. Någon har betalt.

  3. Masker faller.

  4. Klockan är fem i tolv.

  5. Vilket evangelium?

  6. Demoner finns.

  7. Förakta inte helande.

  8. Oavsett var.

  9. Detta är dagen.

  10. Var försiktig med din själ.

Att förkovra dig avseende enkla församlingar:

  1. Devote yourselves. Håll fast. Vous

  2. Vara kyrka.

  3.  Barn i husförsamling.

  4. Religiös avgiftning.

  5. USA 13. Dela pärlor.

  6. USA 5. Vi hade kyrka.

  7. Bygga församling.

  8. Där livet händer.

  9. Dela livet.

  10. Multiplikation

De senaste inläggen om mitt liv som i Apostlagärningarna.

  1. Canada 1. Ett senapsfrö.

  2. Portugal – Lissabon.

  3. Israel 2017

Jours fériés en juillet

Je fais des vacances du blog en juillet. Pour ceux qui sont libres et enfin avoir le temps de lire, il y a déjà beaucoup d’écriture.

Je vous encourage à profiter des poèmes sur la page poésie.

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Prenez note des différents enseignements et admonestations:

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Pour vous améliorer en ce qui concerne les églises  simples:

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Les derniers messages de ma vie dans les Actes.

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.


1 Comment

Bulgaria 2017, part 1. Bulgarien 2017, del 1.

Our first stop in Eastern Europe

Neither Peter nor I have put our feet on Eastern European soil. It became a historic moment. Judging by my surprise, when our hosts tell them that they like Russians. I could imagine that after about 40 years under communism they would not appreciate them. But, no Russians are nice and speak like languages ​​like them.

It turned out that several had the same background as me in the faith movement, with Ulf Ekman in the lead. They recognized themselves as believers to cure the sick and lead people to faith. But, since about 20 years have passed and not much has happened. So now they are sensing hope again.

Jesus does not care if it is East or West Europe. He did wonders and let us equip His church in evangelism, laid foundation for planting churches and see people come into freedom. Many deliverances and baptisms in water and Spirit took place. Making disciples, who make disciples.

Diary – through my eyes

Monday, arrival Dobrich

Our hosts took us on a tour in the beautiful city park. Peter was more wild than tame and asked many if they had any pain somewhere? Some he healed in Jesus’ name, for example a Roman man who rolled the hash cigarette. Perhaps he is a person of peace? He was healed and wanted to keep in touch.

Tuesday, D1 core team

Today’s practical exercise, to cure the sick on the town managed for all teams, but my team won. Everyone got to cure two and more had to cure several. The other two teams, with Peter and Klaudio as team leaders, had more resistance. I was amazed that all eight of my team could stand around a person and look without the person in question being scared or intimidated.

I started curing the first and then we were on. Two men had been asked by another team and had no pain. However, one of them came running when an overweight man was healed. He was finally cured, but initially exclaimed, “I knew that nothing would happen”. Then an older woman shouting “this is not possible” and became so grateful (click here to see her in the movie).
Several wanted to stay in touch without us asking. We did not film two young girls, but they had these expressions “wow how is it possible”? Think it was a neck and a shoulder. I filmed many and have finally understood how to do it. You say, “This is our website and we are making a documentary. Can we film?”

Wednesday, D2 core team

Today’s practical exercise was about team members themselves asking and curing the sick. We changed teams so Klaudes team became mine. I was impatient, they were not so effective. Klaude had in His team of today taken authority and told them who to talk to and when. But I wanted them to do it themselves.

My team

Two men in my team deviate before we sent out, one more plus the girl who usually goes out and her friend. None of them had heard the teaching from day 1. I got to work hard and sadly lost my patience. One in the team was all right except that she said to the pain to go to hell. I coached her and she listened willingly. The young girl who usually goes out was instructive and helped me correct her friend and another. Our host had a slow start, but at the end he also coached another pastor.

Thursday, D3 core team

We changed the schedule at the last moment to go out in the afternoon and end with baptism. After Peter showed chess for salvation, he went with Klaudio to pick up Set and I held the positions with coaching. Then lunch break and still teaching about doing disciples and how to go from “out to in”.

In conclusion, I split up into four teams instead of three and then they had to practice a little. Set joined as team leader. We went out between 15 and 17. Then we eventually found the beach where the baptism would take place by the young guys in the core team.

I went with parts of Peter’s team and the idea was that one of the young guys would interpret, but he was on his own path most all the time. He led a man with a dog closer to faith and cured him. The one of his friends who should be baptized was passionate about Jesus. I saw a girl whom he then healed and shared chess for salvation with. She cried and repented, but baptized she did not want to be and did not exchange contact information.
Everyone cured someone and shared chess for salvation, even me when I was waiting for everyone at the end. The young girl repented and began to believe after she was cured and a friend in her elbow. But when we came to baptism and exchange contact information, she became scared and suspicious. I encouraged her to at least download a Bible in the phone and talk to Jesus daily.

Friday, day off

What a gem (!) Our hosts gave us. They had planned a day at the ocean and a peninsula to tour. Together with them, we loved out Christ in everyday life. When we bought organic fruit, Margarita healed a woman. When we came to the peninsula, I cured a woman. Then we came to the peninsula’s restaurant, which became Peter’s parsonage. He had the whole staffing ear.
Peter cured a man through radical leg extension and hand laying on his back and a younger woman in the foot. Both responded very strongly. I had a distress in my heart for the woman and thought logically, but we should go on and eat. But the need did not disappear and so I asked her if she had a few minutes, which she had.
I led her in chess for salvation and she repented and began to believe in the Jesus who healed her. She wanted to be baptized, but could not because she works all the time and then she has a child. We exchanged Facebook info and I asked if she had a Bible and instructed her to read John Gospel and ask the Holy Spirit to reveal the Bible to her.

Then we had a lovely walk by the beach, when Peter and I bathed in the Black Sea, followed by dinner at a restaurant, where a waitress experienced the presence of God even before Margarita prayed for her and her pain left.
Click here to read part 2.

Vår första anhalt Östeuropa

Varken Peter eller jag har tidigare ställt våra fötter på östeuropeisk mark. Det blev ett historiskt tillfälle. Döm om min förvåning, när våra värdar berättar att de gillar ryssar. Jag kunde tänka mig att de efter ca 40 år under kommunismen, inte skulle uppskatta dem. Men, nej ryssar är trevliga och pratar liknande språk som dem.

Det visade sig att flera hade samma bakgrund som mig i trosrörelsen, med Ulf Ekman i spetsen. De kände igen sig i, att som troende, bota sjuka och leda människor till tro. Men, sen har ca 20 år passerat och inte mycket har hänt. Så nu vittrar de morgonluft.

Jesus bryr sig inte om det är öst- eller väst-europa. Han gjorde under och lät oss utrusta sin församling i evangelisation, lade grunden att plantera kyrka och se människor komma ut i frihet. Många befrielser och dop i vatten och Ande blev det. Lärjungar, som i sin tur gör lärjungar.

Dagbok – genom mina ögon

Måndag, ankomst Dobrich

Våra värdar tog oss på en tur i den vackra stadsparken. Peter var mer vild än tam och frågade många, om de hade ont nånstans? Några fick han bota i Jesus namn, till exempel en romsk man, som rullade haschcigarett. Kanske är han en fridens person? Han blev helad och ville ha fortsatt kontakt.

Tisdag, D1 kärnteam

Dagens praktiska övning, att bota sjuka på stan lyckades för alla team, men mitt team vann. Alla fick bota två och flera fick bota flera. De andra två teamen, med Peter respektive Klaudio som teamledare, hade mer motstånd. Jag var förundrad över att alla åtta i mitt team, kunde stå runt en person och titta, utan att personen i fråga blev rädd eller förnärmad.

Jag inledde med att bota den första och sen var vi igång. Två män hade fått frågan av ett annat team och hade ingen smärta. En av dem kom dock springande, när en överviktig man blev helad. Han blev slutligen botad, men utbrast initialt “det visste jag väl att inget skulle hända”. Sen en äldre kvinna som ropade “detta är inte möjligt” och blev hur tacksam som helst (klicka här för att se henne i filmen).

Flera ville ha kontakt igen, utan att vi frågade. Två unga tjejer fick vi inte filma, men de hade dessa uttryck “wow hur är det möjligt”? Tror det var en nacke och en axel. Jag filmade många och har slutligen förstått hur man gör. Man säger “detta är vår hemsida och vi gör en dokumentär. Får vi filma”?

Onsdag, D2 kärnteam

Dagens praktiska övning handlade om att teamdeltagarna själva skulle fråga och bota de sjuka. Vi bytte team, så Klaudes team blev mitt. Jag var otålig, de var så initiativlösa. Klaude hade tagit auktoritet och sade till dem, vilka de skulle prata med och när. Men jag ville att de själva skulle göra det.

Mitt team

Två män i mitt team avvek före utgång, en tillkom plus tjejen som brukar gå ut och hennes vän. Ingen av dem hade hört undervisningen från dag 1. Jag fick jobba stenhårt och tappade tyvärr tålamodet. En i teamet hade alla rätt förutom att hon sade till smärtan att gå till helvetet. Jag coachade henne och hon lyssnade villigt. Den unga tjejen, som brukar gå ut, var läraktig och hjälpte mig korrigera hennes vännina och en annan. Vår värd hade en startsträcka, men i slutet coachade han även en annan pastor.

Torsdag, D3 kärnteam

Vi ändrade schemat i sista stund till att gå ut på eftermiddagen och avsluta med dop. Efter Peter demonsterat schack till frälsning, åkte han med Klaudio för att hämta Set och jag höll ställningarna med coachning. Sedan lunchpaus och fortsatt undervisning om att göra lärjungar och hur gå från ut till in.

Avslutningsvis delade jag upp i fyra team istället för tre och sedan fick de öva lite till. Set anslöt som teamledare. Vi gick ut mellan 15 och 17. Sen hittade vi slutligen stranden var dopet skulle äga rum av de unga grabbarna i kärnteamet.

Jag gick med delar av Peters team och tanken var att en av de unga killarna skulle tolka, men han var på sina egna vägar mest hela tiden. Han fick leda en man med hund närmare tron och bota honom. Den av hans vänner, som skulle döpas, var passionerad för Jesus. Jag såg en tjej, som han sedan botade och delade schack till frälsning med. Hon grät och vände om, men döpt ville hon inte bli och inte byta kontaktuppgifter.

Alla fick bota någon och dela schack till frälsning, även jag när jag väntade på alla i slutet. Den unga tjejen omvände sig och började tro, efter hon blev helad i knät och en vän i armbågen. Men när vi kom till dop och byta kontaktuppgifter, blev hon rädd och misstänksam. Jag uppmuntrade henne att åtminstone ladda ner en Bibel i telefonen och prata med Jesus dagligen.

Fredag, ledig dag 

Vilken pärla (!) våra värdar gav oss. De hade planerat en dag vid havet och en halvö att turista. Vi passade på att tillsammans med dem, leva ut Kristus i vardagen. När vi köpte ekologisk frukt, fick Margarita bota en kvinna. När vi kom till halvön, botade jag en kvinna. Sedan kom vi till halvöns restaurang, som blev Peters predikostol. Han hade hela personalstyrkans öra.

Peter botade en man genom radikal benförlängning och handpåläggning på ryggen och en yngre kvinna i foten. Båda reagerade väldigt starkt. Jag fick en nöd i mitt hjärta för kvinnan och tänkte logiskt, men vi ska gå vidare och äta. Men nöden försvann inte och därför frågade jag henne om hon hade några minuter, vilket hon hade.

Jag ledde henne i schack till frälsning och hon vände om och började tro på den Jesus som helat henne. Hon ville döpas, men kunde inte för hon jobbar hela tiden och sen har hon ett barn. Vi bytte Facebook och jag frågade om hon har en Bibel och instruerade henne att läsa Johannesevangelium och be den Helige Ande att uppenbara Bibeln för henne.

Sedan hade vi en härlig tur vid stranden, när Peter och jag badade i Svarta havet, följt av middag på restaurant, där en servitris upplevde värme bara hon pratade med oss. Sedan blev hon av med smärta, när Margarita bad.

Klicka här för att läsa del 2.

 


1 Comment

Canada_7. Peter found Saul. Peter hittade Saul. Peter Saul trouvé.

In English, på svenska, en français.

Click here to read the previous post in the Canada series.
Click here to read the first post in the Canada series.

The Day of Salvation

Woke up 4.40 with a message of gospel and a prompting from the Spirit to pray. The evening had ended with a longing to pray, which I also did. I do not usually pray in the evening. In the morning I felt something was going to happen.

Peter had met Saul a few days earlier, heading into the senior residence, where we would have our open seminar in Montreal (see blog post). Saul had left God a few years earlier, and just in the morning he kept cutting his throat, but regretted at the last moment and gave God a chance to intervene. A minute later Peter met him.

This was the day of salvation for Saul. We went to Montreal and he came to faith by chess for salvation. We then left and baptised him in the parents pool. After a love meal with Breaking of bread, Peter kick started him to cure sick in the name of Jesus.

Even Micheline’s mother was baptized in the evening. She repented and began to believe in Jesus through chess for salvation. Some time earlier, Micheline had asked her and her response was then that she could not believe. But today, it was the day of salvation and tears ran down her cheeks when she converted from her own way to God.

In the evening, a guy asked me if I often hear God when I pray and read the Bible. My relationship with God has always been close, so I advised him and prayed for him. He barely knew what revelation is and never experienced God. Peter also advised him and encouraged him.

Klicka här för att läsa föregående inlägg i Kanada-serien.
Klicka här för att läsa första inlägget i Kanada-serien.

Frälsningens dag

Vaknade 4.40 med ett budskap om evangelium och en maning från Anden till bönegemenskap. Gårdagen hade slutat med en längtan att be, vilket jag även hade gjort. Jag brukar inte be på kvällen. På morgonen kände jag på mig, att något var på gång.

Peter hade mött Saul några dagar före, på väg in i seniorboendet, där vi skulle ha vårt öppna seminarium i Montreal (se blogginlägg). Saul hade lämnat Gud några år tidigare och precis på morgonen höll han på att skära halsen av sig, men ångrade sig i sista stund och gav Gud en chans att gripa in. Minuten senare möter Peter honom.

Detta var frälsningens dag för Saul. Vi åkte in till Montreal och han kom till tro genom schack till frälsning. Vi åkte sedan iväg och döpte honom i föräldrarnas pool. Efter en kärleksmåltid med brödsbrytelse, kickstartade Peter honom att bota sjuka i Jesu namn.

Även Michelines mamma blev döpt på kvällen. Hon vände om och började tro på Jesus genom schack till frälsning. En tid tidigare hade Micheline frågat henne och hennes svar var då, att hon inte kunde tro. Men idag var det frälsningens dag och tårarna trillade ner för kinderna, när hon omvände sig från sin egen väg till Gud.

På kvällen frågade en kille mig om jag ofta hör Gud när jag ber och läser Bibeln. Min relation med Gud har alltid varit nära, så jag gav honom råd och bad för honom. Han visste knappt vad uppenbarelse är och upplevde aldrig Gud. Även Peter gav honom råd och uppmuntrade honom.

Cliquez ici pour lire l’article précédent dans la série du Canada.
Cliquez ici pour lire la première publication dans la série du Canada

Le jour du Salut

Réveillée à 4h40 avec un message d’évangile et une incitation de l’Esprit à prier. La soirée s’était terminée avec un désir de prier, ce que j’ai fait aussi. Je ne prie généralement pas le soir. Le matin, j’ai ressenti que quelque chose allait se produire.

Peter avait rencontré Saul quelques jours auparavant, se dirigeant vers la résidence des aînés, où nous allions avoir notre séminaire ouvert à Montréal (voir la publication du blogue). Saul avait abandonné Dieu quelques années plus tôt, et juste le matin il allait se trancher la gorge, mais au dernier moment il regretta et donna à Dieu une occasion d’intervenir. Une minute plus tard, Peter le rencontra.

C’était le jour du salut pour Saul. Nous sommes retournés le voir à Montréal et il est venu à la foi par le jeu d’échec du salut. Plus tard dans la journée, nous l’avons baptisé dans la piscine de ses parents. Après un repas agape avec la fraction du pain, Peter l’a ‘’kickstarté’’ pour guérir les malades au nom de Jésus.

La même journée la mère de Micheline a été baptisée dans la soirée. Elle s’est repentie et commença à croire en Jésus à travers le jeu d’échecs du salut. Quelque temps auparavant, Micheline lui avait demandée et sa réponse était, alors, qu’elle ne pouvait pas croire. Mais aujourd’hui, c’était le jour du salut et des larmes ont coulé sur ses joues quand elle s’est convertie de son propre chemin à Dieu.
Dans la soirée, un gars m’a demandée si j’entends souvent la voix de Dieu quand je prie et que je lis la Bible. Ma relation avec Dieu a toujours été proche, alors je l’ai conseillé et j’ai prié pour lui. Il savait à peine ce que c’est une révélation et n’a jamais connu Dieu. Peter l’a également conseillé et l’a encouragé.


2 Comments

Canada_6. Odette participates. Odette deltar. Odette fréquente.

In English, på svenska, en français.

Click here to read the previous post in the Canada series.
Click here to read the next post in the Canada series.

Odette from Canada received 2 keys from the seminar the first is not to gather but send and the other is not to create a new box, but let the Spirit lead. 

Odette a coworker of Doug Collins, who evangelises and share Christ with him and his wife, and was part of the team in Iowa to take part of how we equip the saints in kick starting, now came to learn about next step which is the house church seminar IN/UP/OUT in Quebec. But since we had started with the 3 day core team training topped by the 1 day open seminar which in all cover the OUT/perspective we intended only to include the IN/UP perspecives. This wasn’t what Odette which is very focused on the lost souls could anticipate or accept. So apart from attending the house church seminar she also influenced us to go out two days during her stay with us (see blog post).

Peter and I always tries to share life and not only model it. We were part of the traditional box church before and don’t want to move to another. But we do teach simple models although they are to be used with caution and be adapted into every specific situation. Before leaving I asked her what she takes with her to Doug and his wife. She really saw that we are not trying to gather but have the principle to send. Our heart isn’t to be many in the same place but to multiply. And not ever pick a new box with an exact formula, but let the Spirit lead. I was happy that we managed to share life not only imply models in a new church box. We want to come “out of the box” into the life in the Spirit and lead as many as possible out into freedom.

Klicka här för att läsa föregående inlägg i Kanada-serien.
Klicka här för att läsa nästa inlägg i Kanada-serien.

Odette från Kanada fick 2 nycklar utifrån seminariet den första är att inte  samla men att sända och den andra är att inte skapa en ny box, men låta Anden leda.

Odette en medarbetare till Doug Collins, som evangeliserar och delar Kristus med honom och hans fru och var en del av teamet i Iowa, för att ta del av hur vi utrustar de heliga vid kickstart, började nu ta del av nästa steg som är husförsamlingseminarium IN/UP/UT i Quebec. Men sedan vi hade börjat med den 3 dagars kärnteamutbildningen som toppades av det 1 dags öppna seminariet, som totalt sett täcker UT/perspektivet, var det endast meningen att vi skulle inkludera IN/ UP-perspektiv. Detta var inte vad Odette som är mycket fokuserad på de förlorade kunde förutse eller acceptera. Så förutom att hon deltog på husförsamlingsseminariet påverkade hon oss att gå ut två dagar, under hennes vistelse hos oss (se blogginlägg).

Peter och jag försöker alltid att dela livet och inte bara modellera det. Vi var en del av den traditionella kyrkostrukturen förut och vill inte flytta in en annan. Men vi lär ut enkla modeller, även om de ska användas med försiktighet och anpassas till varje särskild situation. Innan hon åkte frågade jag henne vad hon tar med sig till Doug och hans fru. Hon såg att vi inte försöker samla, men har principen att sända. Vårt hjärta är inte att vara många på samma ställe, men att multiplicera. Och inte någonsin välja en ny box med en exakt formula, men låta Anden leda. Jag var glad att vi lyckades dela livet inte bara modeller i en ny kyrkostruktur. Vi vill komma “ut ur boxen” in i Andens överflödande liv och ta med oss så många som möjligt på den resan ut i frihet.

Cliquez ici pour lire l’article précédent dans la série du Canada.
Cliquez ici pour lire la prochaine publication dans la série du Canada.

Odette du Canada a reçu 2 clés au séminaire, la première est de ne pas rassembler mais d’envoyer et l’autre ce n’est pas de créer une autre boîte, mais de laisser l’Esprit conduire.

Odette, une collègue de Doug Collins, qui partage Christ et évangélise avec sa femme et lui. Elle faisait partie de l’équipe dans l’Iowa pour aider à la façon dont nous équipons les saints en les ‘’kickstartant’’. Odette est venue au Québec pour connaître la prochaine étape qui est le séminaire de l’église de maison En DEDANS / EN HAUT / EN DEHORS. Mais puisque nous avions commencé avec les 3 jours de formation d’une équipe noyau, débutant par le premier jour de l’ouverture du séminaire, qui dans l’ensemble couvrait la perspective /EN DEHORS, nous avons eu seulement l’intention d’inclure les perspectives EN DEDANS/ EN HAUT. Ce n’est pas ce qu’Odette, qui est très concentrée sur les âmes perdues, pouvait anticiper ou accepter. Donc, en plus d’assister au séminaire de l’église maison, elle nous a aussi influencés à sortir deux jours pendant son séjour avec nous (voir la publication du blogue).

Peter et moi essayons toujours de partager la vie et non seulement de la modeler. Avant, nous faisions partie de l’église traditionnelle en boîte et nous ne voulons pas aller dans une autre boîte. Bien que nous enseignions des modèles simples, ils doivent être utilisés avec prudence et être adaptés dans chaque situation spécifique. Avant son départ, je lui ai demandée qu’est-ce qu’elle partagera à Doug et sa femme. Elle a vraiment vu que nous n’essayons pas de rassembler mais d’envoyer. Notre cœur n’est pas d’être beaucoup de monde au même endroit, mais de se multiplier. Et ne choisissez jamais une nouvelle boîte avec une formule précise, mais laissez l’Esprit conduire. J’étais heureuse que nous ayons réussi à partager la vie pas seulement suggérer des modèles dans une nouvelle église en boîte. Nous voulons venir ‘’hors de la boîte’’ dans la vie de l’Esprit et conduire autant que possible dans la liberté.


2 Comments

Children in house church, part 2. Barn i husförsamling, del 2.

Clic here to read part 1.
Klicka här för att läsa del 1.

But how are you doing with the kids?

Written by Helena Cashin, Simple Church Uppsala.

The first step in allowing the children to become part of the church is about what I wrote in Part 1, namely what view we have on the children and their beliefs. What sounds good in theory may not be that simple in practice. So below are some tips.

Practical tips

Once you know how you want the children to participate in the reunion, ask all parents to prepare the children for what they expect when you meet. This may vary if it is a simple weekday or a slightly more organized gathering. Such as may be good talking to the children before the meetings is for example that you do not talk over one another, not to run indoor and whether to sit with a parent for some of the time (maybe it is harder to listen if you sit next to a friend?). How long the children should be included is also good at communicating before. During the session, we need parents to draw boundaries and mark if the children do not agree with what we have agreed upon. The fact that the children are involved does not mean chaos and screams when we meet. But it does not mean that we can expect it to be cluttered or that everyone who attends is sitting still all the time.

  • What requirements are reasonable vary depending on the age and the conditions. Our 18 month old guy walks smoothly between everyone in the room, sometimes from knee to knee, sometimes out into the room. If he is screaming, we carry him out of the room.
  • Most younger children find it difficult to sit still for a long time. A good thing that sitting still is not a requirement to hang out with Jesus! When we are hanging out together, anyone who wants to dance can play air guitar or jump high. When we pray maybe someone is loud with words, someone else paints his prayer and a third is under the table listening. And sometimes it’s a quieter moment. Then the children also need to adapt to this and then we will break the dance and the air guitar.
  • We adults think it’s great to stay long at the dining table and talk. That’s how we get to know each other and share life. For the children, some of this happens at the dinner table, but above all it happens in the game. Therefore, we try to make sure there is time for free play for the children. In times we grown ups walk away for a while with the children to play because they did not manage free play without the support of an adult.
  • Our kids have never managed to be part of the whole meeting and it’s all right. After a certain period of time, they may either play freely or make a more planned activity like crafts (bead plate, draw, clay). What might be useful to think about with activity is that it is an activity that you can do in silence and while sitting still, if you want to remain in the group.
  • Always make it possible to stay with the group who continue praising and praying for the children who want to. Or make a table of paper and pens, so the children who want to sit in the reunion can draw at the same time. The 11-year-old in our group gladly stays and draws and sings in the songs she can and listen to prayer.
  • Listen to the kids! Take the children’s questions and prayers seriously. This does not mean that all questions have to be answered at once, even adults. A question that does not really match the Bible text we just read, we should kindly point out that we will talk later, maybe when we eat together.
  • Enable participation. This can be done in many ways and it is good for both children and adults with variation. Some ways we’ve used over the years: Singing songs are easier to learn if you can not read.
  • Make sure there are instruments several can play, for example, maracas and drums.

o Read the Bible text in different ways and use multiple sentences. Replace the text for each other (maybe in small groups if you are many). Find some things that symbolize keywords in the text to easily remember what you’ve read. We have also used pictures that illustrate the text.

o pray in different ways Make prayer stations where you can be creative, pray in small groups, write / draw prayer papers, hold hands and pray at once.

o Reminder that we all can hear God’s voice and practice together on this. We have been involved in strong talks where God has chosen to speak through the children.

o Take the children’s prayers seriously and let them pray and pray for your adult, put your hands on the one who is hurt and pray for friends who do not know Jesus. One of the children in the House Assembly started a “Jesus Club” at their preschool to pray for the friends there. Another child wanted us to pray for the classmate who was new to school and had no friends. A week later, we had to thank for prayer.

o Ask the children to read the Bible text and talk to them before you meet to see if there are any prayer requests they want to share. Talking before you meet can make it easier for the children to dare to participate actively.

• Let the layout vary depending on which children are in the group and their age. Try to strive for even the smallest children to stay for a while. And allows the elderly to stay. Is there a child who can not handle the layout for any reason, be pragmatic and find a working solution. Let the solution emerge from the fact that you meet in Jesus’ presence, like a spiritual family, on a mission. How does a spiritual family solve this?

• The idea when the children are involved is not that it is a children’s gathering that adults participate in, but it should be a meeting that both adults and children participate in as much as possible. It may mean that all of your adults share, for example, the Bible text, maybe the children do not understand. And that’s okay.

Men hur gör ni med barnen?

Skrivet av Helena Cashin, Simple Church Uppsala

Första steget för att låta barnen bli en del av församlingen handlar om det jag skrivit i del 1, nämligen vilken syn vi har på barnen och deras tro. Det som låter bra i teorin kanske inte är så enkelt i praktiken. Så nedan finns några tips.

Praktiska tips

När ni vet hur ni vill att barnen deltar i samlingen, be alla föräldrar att förbereda barnen på vad som förväntas av dem när ni möts. Detta kan ju variera om det är en enkel vardagsmiddag eller en lite mer organiserad samling. Sådant som kan vara bra att prata med barnen om innan samlingen är t.ex. att man inte pratar i mun på varandra, att inte springa inomhus och om de ska sitta med en förälder under delar av tiden (det kanske är svårare att lyssna om man sitter bredvid en kompis?). Hur länge barnen ska vara med är också bra att kommunicera innan. Under samlingen behöver vi som är föräldrar dra gränser och markera om barnen inte håller sig till det vi har kommit överens om. Att barnen är med betyder inte att det ska vara kaos och skrik när vi träffas. Men det betyder inte heller att vi kan förvänta oss att det ska vara knäpptyst eller att alla som deltar sitter stilla hela tiden.

  • Vilka krav som är rimliga att ställa varierar beroende på ålder och förutsättningar. Vår 18 månaders gamla kille vandrar glatt runt mellan alla som är i rummet, ibland från knä till knä, ibland ut och in i rummet. Skriker han bär vi ut honom ur rummet.
  • De flesta yngre barn har svårt att sitta still en längre stund. Vilken tur att stillasittande inte är ett krav för att umgås med Jesus! När vi lovsjunger tillsammans kan den som vill dansa, spela luftgitarr eller hoppa högt. När vi ber kanske någon gör det högt med ord, någon annan målar sin bön och en tredje ligger under bordet och lyssnar. Och ibland är det läge för en mer stilla stund. Då behöver även barnen anpassa sig efter detta och då pausar vi dansen och luftgitarren.
  • Vi vuxna tycker det är fantastiskt att få sitta kvar länge vid matbordet och prata. Det är så vi lär känna varandra och delar livet. För barnen händer en del av detta vid matbordet men framförallt händer det i leken. Därför försöker vi att se till att det finns tid för fri lek för barnen. I perioder har vi vuxna turats om att gå iväg en stund med barnen för att de ska få leka eftersom de inte klarat av fri lek utan stöd från en vuxen.
  • Våra barn har aldrig klarat av att vara med en hel samling och det är helt ok. Efter en viss tid får de antingen leka fritt eller göra en mer planerad aktivitet som ett pyssel (pärlplatta, rita, lera). Det som kan vara bra att tänka på med aktivitet är att det är en aktivitet som man kan göra i tysthet och stillasittande, om man ska vara kvar i gruppen.
  • Gör det alltid möjligt att stanna kvar med gruppen som fortsätter lovsjunga och be, för de barn som vill. Eller ställ fram ett bord med papper och pennor så kan de barn som vill sitta med i samlingen samtidigt rita. 11-åringen i vår grupp sitter gärna kvar och ritar och sjunger med i de lovsånger hon kan och lyssnar på bönen.
  • Lyssna på barnen! Ta barnens frågor och böneämnen på allvar. Det betyder inte att alla frågor måste besvaras på studs, det gäller ju även vuxna. En fråga som inte alls hör ihop med bibeltexten vi precis läste får vi vänligt påpeka att vi får prata om senare, kanske när vi äter tillsammans.
  • Möjliggör delaktighet. Detta kan göras på många sätt och det är bra för både barn och vuxna med variation. Några sätt vi använt oss av genom åren:
    Sånger med rörelser är lättare att lära sig om man inte kan läsa.
  • Se till att det finns instrument flera kan spela, ex, maracas och trummor.
    o Läs bibeltexten på olika sätt och använd flera sinnen. Återberätta texten för varandra (kanske i smågrupper om ni är många). Hitta några saker som symboliserar nyckelord i texten för att lättare minnas vad ni har läst. Vi har också använt oss av bilder som illustrerar texten.
    o Be på olika sätt. Gör bönestationer där ni kan vara kreativa, be i smågrupper, skriv/rita böneämnen på papper, håll varandra i händerna och be en i taget.
    o Påminn om att vi alla kan höra Guds röst och öva tillsammans på detta. Vi har varit med om starka tilltal där Gud har valt att tala genom barnen.
    o Ta barnens böneämnen på allvar och låt de vara med och be för er vuxna, lägga händerna på den som har ont och be för kompisar som inte känner Jesus. Ett av barnen i husförsamlingen startade en ”Jesus-klubb” på sin förskola för att kunna be för kompisarna där. Ett annat barn ville att vi skulle be för klasskompisen som var ny i skolan och inte hade vänner. Någon vecka senare fick vi tacka för bönesvar.
    o Be barnen läsa bibeltexten och prata med de innan ni träffas för att se om det finns böneämnen de vill dela. Att prata innan ni träffas kan göra det lättare för barnen att våga delta aktivt.
    • Låt upplägget variera beroende på vilka barn som är med i gruppen och deras ålder. Försök sträva efter att även de minsta barnen ska vara med en stund. Och gör det möjligt för de äldre att stanna kvar. Finns det barn som inte klarar av upplägget av någon anledning, var pragmatisk och hitta en fungerande lösning. Låt lösningen växa fram utifrån att ni möts i Jesu närvaro, som en andlig familj, på ett uppdrag. Hur löser en andlig familj detta?
    • Tanken när barnen är med är inte att det ska vara en barnsamling som vuxna deltar i, utan att det ska vara en samling som både vuxna och barn deltar i på så lika villkor som möjligt. Det kan betyda att allt ni vuxna delar kring exempelvis bibeltexten kanske inte barnen förstår. Och det är ok.


4 Comments

Canada_4. My devotion on the lake. Min andakt på sjön. Mon dévouement sur le lac.

In English, på svenska, en français.

Click here to read the previous post in the Canada series.
Click here to read the next post in the Canada series.

Life with and in God

I stepped out on the water in a two-way pedal boat. It was my time of solitude with God. I needed to listen inward and upward and rest my mind from the world’s impression. I was ready with paper and pen. When I was out of sight, I stopped pedalling, closed my eyes and let the boat float. The wind caught it which almost resulted in a ship wreck.

God saturated my inner being and gave me inspiration for a poem (see blog post). I got a hymn in tongues. It was a beginning and an end, as well as different pieces. I had no idea about the interpretation, but it was very beautiful. Peter revealed that everyone in earshot heard the song because the lake was so small.

In the evening I read a paragraph in the letter to Ephesus and God showed me a word with the definition of “habitat” that I had received earlier in Brazil (see blog post).

Ephesians 2:22
In him you also are being built together into a dwelling place for God by the Spirit.

Only God can satisfy our innermost desire. Is it your time of solitude now? Pull yourself away just like Jesus did.

Klicka här för att läsa föregående inlägg i Kanada-serien.
Klicka här för att läsa nästa inlägg i Kanada-serien.

Livet med och i Gud

Jag trampade ut på vattnet i en trampbåt för två. Det var min tid för avskildhet med Gud. Jag behövde lyssna inåt och uppåt samt vila mitt sinne från världens intryck. Jag var redo med papper och penna. När jag var utom synhåll slutade jag trampa, slöt ögonen och lät båten flyta. Vinden tog tag i den och snart led jag nästan skeppsbrott.

Gud mättade mitt inre med feta rätter. Han gav mig inspiration till ett poem (se blogginlägg). Jag fick en hymn i tungor. Det var en början och ett slut samt olika stycken. Jag fick ingen uttydning, men det var väldigt vackert. Peter avslöjade att alla inom hörhåll hörde sången eftersom sjön var så liten.

På kvällen läste jag ett stycke i Efesiebrevet och Gud visade mig ett ord med definition för “habitat” som jag tidigare fått i Brasilien (se blogginlägg).

Ephesians 2:22
I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Bara Gud kan mätta vårt innersta begär. Är det din tid för avskildhet nu? Dra dig undan precis som Jesus gjorde.

Cliquez ici pour lire l’article précédent dans la série du Canada.
Cliquez ici pour lire l’article prochaine dans la série du Canada.

La vie en et avec Dieu

Je suis partie sur l’eau en pédalo. C’était mon temps de solitude avec Dieu. J’avais besoin d’entendre de l’intérieur et dans haut ainsi que de reposer mes pensées de l’influence du monde. J’étais prête avec papier et crayon. Quand j’ai été loin de la vue; j’ai cessé de pédaler, fermé mes yeux, et laissé le pédalo flotter. Le vent l’a attrapé et j’ai presque fait un naufrage.

Dieu a rempli mon être intérieur et Il m’a inspiré pour un poème. (Voir la publication du blogue). J’ai eu un hymne en langues. Il y avait un commencement et une fin, aussi bien que des pièces différentes. Je n’avais aucune idée de l’interprétation, mais c’était vraiment beau. Peter m’a révélé que tout le monde, à portée de voix, pouvait entendre le chant parce que le lac était si petit.

Dans la soirée, J’ai lu un paragraphe dans la lettre à Éphèse et Dieu m’a montré un mot avec la définition de ‘’habitat’’ que j’avais reçu plus tôt au Brésil (voir la publication du blogue)

Éphésiens 2 :22
En lui vous êtes aussi édifiés pour être une habitation de Dieu en Esprit.

Seulement Dieu peut satisfaire notre désir le plus profond. Est-ce votre temps de solitude maintenant? Retirez-vous à l’écart comme Jésus l’a fait.