throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


Leave a comment

I do not lead. Jag leder inte.

Talking walk

Romans 8:14
For all who are led by the Spirit of God are sons of God.

On the go in the woods

Peter and I were out in the woods. Usually it is he who goes before and me after. This sometimes annoys him. He thinks we look certain couple, where the man walks before and the woman subjected follows long after.

Irritated, he suddenly insisted that I should take the lead. What then happened was a telling picture of how it should look when we follow Jesus.

Namely, I continued walking and he went with me, but on every road trip I stopped for guidance. Should I continue, fold or wait? I listened with big ears and patient mindedness.

The question is why I did not just go anywhere. And why did I go so safely on the road when no road crossing appeared?

The answer was that Peter as a leader had told me to take the lead. So, as long as he did not say anything else, just keep going. If, on the other hand, I came across a cross road, I could not make my own decision because he was leading.

Follow the Lamb

This became such a nice picture of being a disciple of Jesus and following the Lamb, where the Lamb goes. I do not own my life, He bought me and I have died to my selfish nature and now I do not live, but He lives in me. I am Hid and He is mine.

Are you your own? Or do you belong to Him? In that case, stop fight and incline your heart. Sacrifice the self-life daily. The ego is our foul enemy. It drives us to live a life with ourselves at the center. Realize that it is not the sun that circles around the earth, but the earth around the sun (see poem).

There is a price to pay and it is not to decide for yourself, but to follow Him who decides. He said to go, but at the crossroads it’s time to listen. In what direction does he lead us to take the next step or if it is time to stop or turn around.

 

Talande promenad

Romans 8:14
Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.

På gång i skogen

Peter och jag var ute och gick i skogen. Som oftast är det han som går före och jag efter. Detta retar ibland upp honom. Han tycker vi ser ut som vissa par, där mannen går före och kvinnan undergivet följer långt efter.

Uppretat, insisterade han plötsligt på att jag skulle ta täten. Vad som då inträffade, blev en talande bild på, hur det borde se ut, när vi följer Jesus.

Nämligen travade jag på och han gick med mig, men vid varje vägskäl stannade jag upp för att få vägledning. Skulle jag fortsätta, vika av eller vänta? Jag lyssnade in med stora öron och tålmodigt sinnelag.

Frågan är varför jag inte bara gick på åt vilket håll som helst? Och varför jag gick så tryggt på vägen, när inget vägskäl dök upp?

Svaret var att Peter som ledare, hade sagt till mig att ta täten. Så, så länge han inte sade något annat, var det bara att fortsätta att gå. Kom däremot ett vägskäl kunde jag ju inte ta ett eget beslut, eftersom han leder.

Följ Lammet

Detta blev en så fin bild på, att vara en Jesu lärjunge och följa Lammet, dit Lammet går. Jag äger inte mitt liv, Han har köpt mig och jag har dött till min själviska natur och nu lever inte jag, men Han i mig. Jag är Hans och Han är min.

Är du din egen? Eller tillhör du Honom? I så fall sluta konstra och böj ditt hjärta. Offra egenlivet dagligen. Egot är nämligen vår lömskaste fiende. Det driver oss att leva ett liv med oss i centrum. Inse dock att det är inte solen som kretsar kring jorden, utan jorden kring solen (se poem).

Det finns ett pris att betala och det är att inte bestämma själv, men följa Honom som bestämmer. Han har sagt gå, men vid vägskälen är det dags att lyssna in. I vilken riktning han leder oss till att ta nästa steg eller om det är dags att stanna upp eller vända om.

 


Leave a comment

My Actes 29. Mina Apostlagärningar 29.

Click here to read the previous posts about my Acts 29.

Click here to read previous posts from my friends’ Acts 29.

Jesus stories

It’s time to share some of my own Jesus stories, this time running out of this summer’s leave. I had decided to only do what God initiated and, moreover, be focused on revitalizing.

We are all called to live a life as in the Book of Acts and that is true especially for me that preaches it. Sisters and brothers in Christ, together we live out Acts 29 and together we write history.

At Arlanda

We were going to drop Alexanders luggage and searched for a delivery spot. When we finally found it, we discovered that there was a long line up and the airline did not do anything about it. I saw two flight attendants standing at an information desk and I asked them a bit upset why they only had one Queue open? And I really felt I was going to speak to them. They responded that they worked for another company. Then I understood that God gave me an opening to preach the gospel of Jesus Christ.

I asked if they had pain somewhere when they were working and standing all day long. Both acknowledged that they had pain in their backs. I told them that when I lay hands on people they get healthy. The blonde girl let me heal her straight away, but the veiled Muslim definitely declined. After some instances of hand laying, the pain disappeared. I then revealed that it was Jesus who healed her through me. She became happy and interested in knowing more, but received questions from other passengers. So I gave her our business card. The muslim, on the other hand, asked questions and made false statements about God. In addition, I was not allowed to touch her, even though her colleague had just been healed.

In Öregrund

An American preacher Tom Skarella visited us and we brought him to scenic Öregrund. We were all open to preaching the gospel, especially through signs and wonders. Both Peter and Tom cured some sick. I shared the gospel with three girls, none of whom were sick at all, but one was very interested. It was as if a magnet drew her to my words.

When I addressed them, she felt stupid that she did not recognize me. But I quickly explained that we actually did not know each other. In conclusion, I said that if we meet more times, hopefully to recognize each other and also remember Jesus.

In Uppsala

Peter and I chose to attend an evening at the Europe Conference on the Word of Life. It was an odd place for us to be at, but we felt we should go. We chose a seat at the back of the stands and I placed my outerwear on the chair next to it. After a while, we were all invited to come closer to each other so that those who came later could easily find a place. Then a couple moved closer to us. And it turned out that a woman who persistently had tried to get a hold of Peter for a few days through internet, but Peter had forwarded to others, suddenly was sitting right next to us among thousands of people. “Is it you from the YouTube, she cried surprised”? After the meeting we went outside the building and Peter threw out a demon from her. She fell to the ground and began to manifest before she was released.

I went and healed some Kurds or Iranians. I saw a foot in a bandage and could not take my eyes off the foot. Then I understood that it was God who wanted me to heal it. The woman was a believer and I did not have to convince her to pray. When I mentioned that people are being cured, when I lay hands on them, both she and the rest of the group were on. I began with a man with pain in the heel, who was completely astonished and walked back and forth speechlessly. Then I commanded the pain to disappear from her foot in the bandage. Even that pain disappeared and she became amazed. Then I could pray for a back that was cured and a neck. I gave them our business cards and invited them to watch healing videos. They became overjoyed and grateful. “Thank Jesus and not me,” I answered and returned to Peter.

Klicka här för att läsa föregående inlägg om mina Apostlagärningar 29.

Klicka här för att läsa föregående inlägg från mina vänners Apostlagärningar 29.

Jesusberättelser

Det är åter tid att dela några egna Jesusberättelser, som denna gång springer ur sommarens ledighet. Jag hade bestämt att endast göra det Gud initierade och för övrigt vara fokuserad på att ta in nytt liv.

Vi är alla kallade att leva ett liv som i Apostlagärningarna och det gäller i synnerhet mig som predikar det. Systrar och bröder i Kristus tillsammans lever vi Apostlagärningarna kapitel 29 och tillsammans skriver vi historia.

På Arlanda

Vi skulle lämna in Alexanders bagage och letade inlämningsställe. När vi äntligen hittat det, upptäckte vi att kön var slingrande lång och flygbolaget inte gjorde något åt det.  Jag såg två flygvärdinnor stående vid en informationsdisk och jag frågade dem lite upprört varför de endast hade en disk öppen? Jag upplevde verkligen att jag skulle prata med dem. De svarade mig att de arbetade för ett annat bolag. Då förstod jag att Gud gett mig en öppning att predika evangelium om Jesus Kristus.

Jag frågade om de hade ont nånstans, när de nu står och jobbar hela dagarna. Båda erkände att de hade smärta i ryggen. Jag berättade att när jag lägger händerna på människor blir de friska. Den blonda tjejen lät mig hela henne direkt, men den beslöjade muslimen avböjde bestämt. Efter några tillfällen av handpåläggning försvann smärtan. Jag avslöjade då att det var Jesus som helat henne genom mig. Hon blev glad och var intresserad att veta mer, men fick frågor från andra passagerare. Så jag gav henne vårt visitkort. Muslimen däremot ställde frågor och gjorde näsvisa påståenden om Gud. Jag fick dessutom absolut inte röra henne, oavsett att hennes kollega precis blivit helad.

I Öregrund

En amerikansk predikant Tom Skarella besökte oss och vi tog med honom till natursköna Öregrund. Vi var alla öppna för att predika evangelium och det särskilt genom tecken och under. Både Peter och Tom botade några sjuka. Jag delade evangelium med tre tjejer, varav ingen hade ont nånstans, men en var mycket intresserad. Det var som om en magnet drog henne till mina ord.

När jag tilltalade dem kände hon sig dum att hon inte kände igen mig. Men jag förklarade snabbt att vi faktiskt inte känner varandra. Avslutningsvis sade jag att om vi träffas fler gånger kommer vi förhoppningsvis att känna igen varandra och dessutom tänka på Jesus.

I Uppsala

Peter och jag valde att gå på ett kvällsmöte på Europakonferensen på Livets Ord. Det var en ovanlig plats för oss att bevistas på, men vi kände oss manade att gå. Vi valde en plats längst bak på läktaren och jag placerade mina ytterkläder på stolen bredvid. Efter ett tag uppmanades vi alla att sätta oss närmare varandra, så att de som kom senare lättare skulle kunna hitta en plats. Då flyttade sig paret vid vår sida närmare oss. Då visade det sig att en kvinna som ihärdigt hört av sig till Peter under några dagars tid, men Peter vidarebefordrat till andra, plötsligt sitter precis bredvid oss bland tusentals människor. “Är det du från YouTube, ropar hon överraskat “? Efter mötet gick vi utanför byggnaden och Peter kastade ut en demon ur henne. Hon föll till marken och började manifestera, innan hon blev befriad.

Jag passade på att bota några kurder eller iranier. Jag såg en fot i bandage och kunde inte ta ögonen från foten. Då förstod jag att det var Gud som ville att jag skulle hela den. Kvinnan var troende och jag behövde inte övertyga henne att få be. När jag nämnt att människor blir botade, när jag lägger händerna på dem, så var både hon och övriga i gruppen på. Jag började med en man med ont i hälen, som helt förundrad gick fram och tillbaka mållös. Sen befallde jag smärtan försvinna från hennes fot i bandaget. Även den smärtan försvann och hon blev förundrad. Sen fick jag be för en rygg som blev botad och en nacke. Jag gav dem vårt visitkort och uppmanade dem att se helandevideos. De blev överlyckliga och tacksamma. “Tacka Jesus och inte mig”, svarade jag och gick tillbaks till Peter.

 


Leave a comment

Scum? Avskum?

Click here to read the last poem.

Belhold man

She has eyes
She has ears
Nose and mouth
Blood flowing
Through her veins
A heart pumping
An eternal soul
A human worth
Name her by name

Captured in a system
Yes, but valuable
Do not see the system or culture
See man
Her name is Rosita
His name is Chick
They breathe and live
A system that suffocates
And extinguishes life
But we save one soul at a time

Scum and cockroaches
Are nicknames
But their real name is
Man
Jesus has redeemed them too
Do not be naive
We do not fight flesh and blood
But principalities and powers
In the spiritual world
And our weapons break down
The thought buildings that stand against the truth

The eternal life is available
For every human soul
With blood in their veins
Regardless of culture or system
Romans may be trapped in a clan system
Of corruption with begging, theft and prostitution
But the name of Jesus and the blood cleans and frees

Even they can receive forgiveness and new hearts
Even they can arise into new life
Even they can receive the Holy Ghost
Even they can break out from corrupted systems
And become our sisters and brothers in Christ
It may be impossible in our minds
But everything is possible for God

Who is willing to go?
Do you want to ask Jesus to send you?
My friends preach for Roman people
Give to the beggars
Lead them to faith
Help them along the way
Love them
Pray for them

The output is not obvious
But we are called to save
One human soul at a time
The problem is not our weapons
They pull down strongholds
The problem is the unbelief of our brains
Our eyes look in the natural

In addition, love gives unselfishly
Regardless of results
But when we see fruit
It is celebration in heaven and on earth

In addition, when we win a person of peace
An entire system can crash
God where are the battering rams?
That makes the whole system crack

They think they are here for a reason
Maybe they are here to be bought free
But the currency is love
Not contempt

Klicka här för att läsa föregående poem.

Se människan

Hon har ögon
Hon har öron
Näsa och mun
Blod som flyter
Genom hennes ådror
Ett hjärta som pumpar
En evig själ
Ett människovärde
Nämn henne vid namn

Fångad i ett system
Ja, men värdefull
Se inte systemet eller kulturen
Se människan
Hon heter Rosita
Han heter Chick
De andas och lever
Ett system som kväver
Sopar rent från liv
Men vi räddar, en själ i taget

Avskum och kackerlackor
är öknamn
men deras riktiga namn är
Människa
Jesus har friköpt även dem
Var inte naiv
Vi strider inte mot kött och blod
Men mot furstar och väldigheter
i den andliga världen
Och våra vapen bryter ner
Tankebyggen som står emot sanningen

Det eviga livet är tillgängligt
för varje människosjäl
med blod i sina ådror
oavsett kultur eller system
Romer må vara fångade i ett klansysten
av korruption med tiggeri, stöld och prostitution
men namnet Jesus och blodet renar och befriar

Även de kan få förlåtelse och nya hjärtan
Även de kan uppstå till nytt liv
Även de kan få den Helige Anden
Även de kan bryta sig ur korrumperade system
Och bli våra systrar och bröder i Kristus
Det må vara omöjligt i våra tankar
men allt är möjligt för Gud

Vem är villig att gå?
Vill du be Jesus sända dig?
Mina vänner predikar för romer
ger till tiggarna
leder dem till tro
hjälper dem på vägen
älskar dem
ber för dem

Utgången är inte självklar
Men vi är kallade att rädda
En människosjäl i taget
Problemet är inte våra vapen
De bryter ner fästen
Problemet är våra hjärnors otro
Våra ögon som ser i det naturliga

Dessutom ger kärleken osjälviskt
oavsett resultat
Men när vi ser frukt
är det fest i himmel och på jord

Vinner vi dessutom en fridens person
kan hela system krackelera
Gud var är murbräckorna?
Som får hela system att rämna

De tror de är här för en anledning
Kanske de är här för att bli friköpta
men valutan är kärlek
inte förakt


Leave a comment

Vacation on the blog. Semester på bloggen. Les vacances sur le blog.

Holidays in July

I’m taking vacation from the blog during July. For those who are free and finally have time to read, there is a lot already written.

I encourage you to enjoy poems on the poetry page.

  1. The last poem. Where’s home?

Take note of various teachings and advices:

  1. Stay poor.

  2. Someone has paid.

  3. Mask falls.

  4. The clock is five to midnight.

  5. What Gospel?

  6. Demons flee.

  7. Do not despise healing.

  8. No matter where.

  9. This is the day.

  10. Be careful with your soul.

To acquaint yourself with simple Church:

  1. Devote yourselves. Hold on.

  2. Be church.

  3. Children in house church.

  4. Religious detoxification.

  5. USA 13. Sharing pearls.

  6. USA 5. We practised church.

  7. Build Church.

  8. Where life happens.

  9. Share life.

  10. Multiplication.

The latest posts about my life as in the Acts.

  1. Canada 1. A mustard seed.

  2. Portugal – Lisbon.

  3. Israel 2017

Semester i juli

Jag tar semester från bloggen under juli månad. För dig som är ledig och äntligen har tid att läsa, så finns det mycket redan skrivet.

Jag uppmuntrar dig att njuta av poesi på poesi-sidan.

  1. Senaste poemet. Var är hem?

Ta del av diverse undervisningar och förmaningar:

  1. Förbli fattig.

  2. Någon har betalt.

  3. Masker faller.

  4. Klockan är fem i tolv.

  5. Vilket evangelium?

  6. Demoner finns.

  7. Förakta inte helande.

  8. Oavsett var.

  9. Detta är dagen.

  10. Var försiktig med din själ.

Att förkovra dig avseende enkla församlingar:

  1. Devote yourselves. Håll fast. Vous

  2. Vara kyrka.

  3.  Barn i husförsamling.

  4. Religiös avgiftning.

  5. USA 13. Dela pärlor.

  6. USA 5. Vi hade kyrka.

  7. Bygga församling.

  8. Där livet händer.

  9. Dela livet.

  10. Multiplikation

De senaste inläggen om mitt liv som i Apostlagärningarna.

  1. Canada 1. Ett senapsfrö.

  2. Portugal – Lissabon.

  3. Israel 2017

Jours fériés en juillet

Je fais des vacances du blog en juillet. Pour ceux qui sont libres et enfin avoir le temps de lire, il y a déjà beaucoup d’écriture.

Je vous encourage à profiter des poèmes sur la page poésie.

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Prenez note des différents enseignements et admonestations:

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Pour vous améliorer en ce qui concerne les églises  simples:

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.

Les derniers messages de ma vie dans les Actes.

Certains sont traduits en français. Voir ci-dessus en anglais et suédois.


Leave a comment

Let my people go. Släpp mitt folk.

Let the prisoners loose

God says “let my people go”. It’s not about the body of Christ coming into freedom, because we are captured but because we need to be harvesters and bring the harvest in.

But we are in captivity of passivity and leaders lording over us. So yes we are in bondage and need to be set free, but the purpose is not us but the harvest of the still lost ones. The blind humanity whom God paid the ransom for.

Just as Moses said this, Peter did too at a national prayer day for pastors in Sweden a few years  ago. After delivering that message all doors seemed to close for us in Sweden. But God said Europe, North America and then another continent. After that callings started to come from North America in Canada and the United States. When a door closes God opens a window instead.

We have already trained people in Sweden, so there are others to do the job of preparing the workers here, and now God said equip at least one group of saints in every state of the United States of America. So we’re really busy with that job and it appears that the third continent is South America. We’ve been to Brazil in the spring and in the end of the year we go to Argentina.

The time is up (the time is 5 to midnight) and we need to be set free to harvest people for the kingdom. When the harvest is ripe it must be taken in otherwise it is destroyed.  Jesus is coming back soon and wants so many as possible to be ready working with Him in the common goal and mission to preach the good news.

What are you doing next?

We got the question yesterday, when visiting a fellowship in a small town in Sweden. What do you see is your next step? What is your task to do and accomplish in the kingdom? I said we are setting the captives free in the churches to become harvesters for Jesus. So your mission is to wake up the passive and sleeping body of Christ? No the mission is to bring in the harvest of people in the end times onto the ends of the earth. And then the end will come and the King return.

Matthew 24:14
And this gospel of the kingdom shall be preached in all the world for a witness unto all nations; and then shall the end come.

Släpp fångarna loss

Gud säger “låt mitt folk gå”. Det handlar inte främst om Kristi kropp, som kommer ut i frihet, för vi är fångar, men att vi behöver bli skördearbetare och bärga den mogna skörden.

Men vi är i fångenskap av passivitet och under ledare som regerar över oss. Så ja, vi är i fångenskap och måste bli satta fria, men syftet är inte oss utan skörden av de förlorade. Den blinda mänskligheten, som Gud betalade lösensumman för.

Precis som Moses sade detta gjorde Peter det på en nationell bönedag för pastorer i Sverige för några år sedan. Efter att ha levererat budskapet såg alla dörrar ut att stängas för oss i Sverige. Gud sade först Europa, sen Nordamerika och sedan efter det en annan kontinent. Då började samtal komma från Nordamerika i Kanada och USA. När en dörr stängs öppnar Gud ett fönster.

Vi har redan utrustat troende i Sverige, så det finns andra som kan träna arbetarna här och nu sade Gud att träna åtminstone en grupp heliga i varje stat i USA. Så vi är upptagna med det jobbet och det verkar som om den tredje kontinenten är Sydamerika. Vi har varit i Brasilien i våras och i slutet av året åker vi till Argentina.

Tiden är sen (klockan är 5 i tolv) och vi måste vara fria att skörda människor för Guds rike. När skörden är mogen måste den bärgas innan den förstörs. Jesus kommer snart tillbaka och vill att så många som möjligt är förberedda att arbeta tillsammans med Honom, för det gemensamma målet och uppdraget att predika evangelium.

Vad är ert nästa steg?

Vi fick frågan igår när vi besökte en kristen gemenskap i en liten stad i Sverige. Vad ser ni är ert nästa steg? Vad är er uppgift och vad vill ni uppnå i Guds rike? Jag svarade att vi sätter fångarna fria i kyrkorna och utrustar dem att bli skördearbetare för Jesus. Så är ert uppdrag att väcka Kristi passiverade kropp ur sömnen? Nej, uppdraget är att bärga skörden av människor i slutet av tiden till jordens yttersta gräns och när slutet kommer återvänder Messias.

Matteus 24:14
Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.


2 Comments

Children in house church, part 2. Barn i husförsamling, del 2.

Clic here to read part 1.
Klicka här för att läsa del 1.

But how are you doing with the kids?

Written by Helena Cashin, Simple Church Uppsala.

The first step in allowing the children to become part of the church is about what I wrote in Part 1, namely what view we have on the children and their beliefs. What sounds good in theory may not be that simple in practice. So below are some tips.

Practical tips

Once you know how you want the children to participate in the reunion, ask all parents to prepare the children for what they expect when you meet. This may vary if it is a simple weekday or a slightly more organized gathering. Such as may be good talking to the children before the meetings is for example that you do not talk over one another, not to run indoor and whether to sit with a parent for some of the time (maybe it is harder to listen if you sit next to a friend?). How long the children should be included is also good at communicating before. During the session, we need parents to draw boundaries and mark if the children do not agree with what we have agreed upon. The fact that the children are involved does not mean chaos and screams when we meet. But it does not mean that we can expect it to be cluttered or that everyone who attends is sitting still all the time.

  • What requirements are reasonable vary depending on the age and the conditions. Our 18 month old guy walks smoothly between everyone in the room, sometimes from knee to knee, sometimes out into the room. If he is screaming, we carry him out of the room.
  • Most younger children find it difficult to sit still for a long time. A good thing that sitting still is not a requirement to hang out with Jesus! When we are hanging out together, anyone who wants to dance can play air guitar or jump high. When we pray maybe someone is loud with words, someone else paints his prayer and a third is under the table listening. And sometimes it’s a quieter moment. Then the children also need to adapt to this and then we will break the dance and the air guitar.
  • We adults think it’s great to stay long at the dining table and talk. That’s how we get to know each other and share life. For the children, some of this happens at the dinner table, but above all it happens in the game. Therefore, we try to make sure there is time for free play for the children. In times we grown ups walk away for a while with the children to play because they did not manage free play without the support of an adult.
  • Our kids have never managed to be part of the whole meeting and it’s all right. After a certain period of time, they may either play freely or make a more planned activity like crafts (bead plate, draw, clay). What might be useful to think about with activity is that it is an activity that you can do in silence and while sitting still, if you want to remain in the group.
  • Always make it possible to stay with the group who continue praising and praying for the children who want to. Or make a table of paper and pens, so the children who want to sit in the reunion can draw at the same time. The 11-year-old in our group gladly stays and draws and sings in the songs she can and listen to prayer.
  • Listen to the kids! Take the children’s questions and prayers seriously. This does not mean that all questions have to be answered at once, even adults. A question that does not really match the Bible text we just read, we should kindly point out that we will talk later, maybe when we eat together.
  • Enable participation. This can be done in many ways and it is good for both children and adults with variation. Some ways we’ve used over the years: Singing songs are easier to learn if you can not read.
  • Make sure there are instruments several can play, for example, maracas and drums.

o Read the Bible text in different ways and use multiple sentences. Replace the text for each other (maybe in small groups if you are many). Find some things that symbolize keywords in the text to easily remember what you’ve read. We have also used pictures that illustrate the text.

o pray in different ways Make prayer stations where you can be creative, pray in small groups, write / draw prayer papers, hold hands and pray at once.

o Reminder that we all can hear God’s voice and practice together on this. We have been involved in strong talks where God has chosen to speak through the children.

o Take the children’s prayers seriously and let them pray and pray for your adult, put your hands on the one who is hurt and pray for friends who do not know Jesus. One of the children in the House Assembly started a “Jesus Club” at their preschool to pray for the friends there. Another child wanted us to pray for the classmate who was new to school and had no friends. A week later, we had to thank for prayer.

o Ask the children to read the Bible text and talk to them before you meet to see if there are any prayer requests they want to share. Talking before you meet can make it easier for the children to dare to participate actively.

• Let the layout vary depending on which children are in the group and their age. Try to strive for even the smallest children to stay for a while. And allows the elderly to stay. Is there a child who can not handle the layout for any reason, be pragmatic and find a working solution. Let the solution emerge from the fact that you meet in Jesus’ presence, like a spiritual family, on a mission. How does a spiritual family solve this?

• The idea when the children are involved is not that it is a children’s gathering that adults participate in, but it should be a meeting that both adults and children participate in as much as possible. It may mean that all of your adults share, for example, the Bible text, maybe the children do not understand. And that’s okay.

Men hur gör ni med barnen?

Skrivet av Helena Cashin, Simple Church Uppsala

Första steget för att låta barnen bli en del av församlingen handlar om det jag skrivit i del 1, nämligen vilken syn vi har på barnen och deras tro. Det som låter bra i teorin kanske inte är så enkelt i praktiken. Så nedan finns några tips.

Praktiska tips

När ni vet hur ni vill att barnen deltar i samlingen, be alla föräldrar att förbereda barnen på vad som förväntas av dem när ni möts. Detta kan ju variera om det är en enkel vardagsmiddag eller en lite mer organiserad samling. Sådant som kan vara bra att prata med barnen om innan samlingen är t.ex. att man inte pratar i mun på varandra, att inte springa inomhus och om de ska sitta med en förälder under delar av tiden (det kanske är svårare att lyssna om man sitter bredvid en kompis?). Hur länge barnen ska vara med är också bra att kommunicera innan. Under samlingen behöver vi som är föräldrar dra gränser och markera om barnen inte håller sig till det vi har kommit överens om. Att barnen är med betyder inte att det ska vara kaos och skrik när vi träffas. Men det betyder inte heller att vi kan förvänta oss att det ska vara knäpptyst eller att alla som deltar sitter stilla hela tiden.

  • Vilka krav som är rimliga att ställa varierar beroende på ålder och förutsättningar. Vår 18 månaders gamla kille vandrar glatt runt mellan alla som är i rummet, ibland från knä till knä, ibland ut och in i rummet. Skriker han bär vi ut honom ur rummet.
  • De flesta yngre barn har svårt att sitta still en längre stund. Vilken tur att stillasittande inte är ett krav för att umgås med Jesus! När vi lovsjunger tillsammans kan den som vill dansa, spela luftgitarr eller hoppa högt. När vi ber kanske någon gör det högt med ord, någon annan målar sin bön och en tredje ligger under bordet och lyssnar. Och ibland är det läge för en mer stilla stund. Då behöver även barnen anpassa sig efter detta och då pausar vi dansen och luftgitarren.
  • Vi vuxna tycker det är fantastiskt att få sitta kvar länge vid matbordet och prata. Det är så vi lär känna varandra och delar livet. För barnen händer en del av detta vid matbordet men framförallt händer det i leken. Därför försöker vi att se till att det finns tid för fri lek för barnen. I perioder har vi vuxna turats om att gå iväg en stund med barnen för att de ska få leka eftersom de inte klarat av fri lek utan stöd från en vuxen.
  • Våra barn har aldrig klarat av att vara med en hel samling och det är helt ok. Efter en viss tid får de antingen leka fritt eller göra en mer planerad aktivitet som ett pyssel (pärlplatta, rita, lera). Det som kan vara bra att tänka på med aktivitet är att det är en aktivitet som man kan göra i tysthet och stillasittande, om man ska vara kvar i gruppen.
  • Gör det alltid möjligt att stanna kvar med gruppen som fortsätter lovsjunga och be, för de barn som vill. Eller ställ fram ett bord med papper och pennor så kan de barn som vill sitta med i samlingen samtidigt rita. 11-åringen i vår grupp sitter gärna kvar och ritar och sjunger med i de lovsånger hon kan och lyssnar på bönen.
  • Lyssna på barnen! Ta barnens frågor och böneämnen på allvar. Det betyder inte att alla frågor måste besvaras på studs, det gäller ju även vuxna. En fråga som inte alls hör ihop med bibeltexten vi precis läste får vi vänligt påpeka att vi får prata om senare, kanske när vi äter tillsammans.
  • Möjliggör delaktighet. Detta kan göras på många sätt och det är bra för både barn och vuxna med variation. Några sätt vi använt oss av genom åren:
    Sånger med rörelser är lättare att lära sig om man inte kan läsa.
  • Se till att det finns instrument flera kan spela, ex, maracas och trummor.
    o Läs bibeltexten på olika sätt och använd flera sinnen. Återberätta texten för varandra (kanske i smågrupper om ni är många). Hitta några saker som symboliserar nyckelord i texten för att lättare minnas vad ni har läst. Vi har också använt oss av bilder som illustrerar texten.
    o Be på olika sätt. Gör bönestationer där ni kan vara kreativa, be i smågrupper, skriv/rita böneämnen på papper, håll varandra i händerna och be en i taget.
    o Påminn om att vi alla kan höra Guds röst och öva tillsammans på detta. Vi har varit med om starka tilltal där Gud har valt att tala genom barnen.
    o Ta barnens böneämnen på allvar och låt de vara med och be för er vuxna, lägga händerna på den som har ont och be för kompisar som inte känner Jesus. Ett av barnen i husförsamlingen startade en ”Jesus-klubb” på sin förskola för att kunna be för kompisarna där. Ett annat barn ville att vi skulle be för klasskompisen som var ny i skolan och inte hade vänner. Någon vecka senare fick vi tacka för bönesvar.
    o Be barnen läsa bibeltexten och prata med de innan ni träffas för att se om det finns böneämnen de vill dela. Att prata innan ni träffas kan göra det lättare för barnen att våga delta aktivt.
    • Låt upplägget variera beroende på vilka barn som är med i gruppen och deras ålder. Försök sträva efter att även de minsta barnen ska vara med en stund. Och gör det möjligt för de äldre att stanna kvar. Finns det barn som inte klarar av upplägget av någon anledning, var pragmatisk och hitta en fungerande lösning. Låt lösningen växa fram utifrån att ni möts i Jesu närvaro, som en andlig familj, på ett uppdrag. Hur löser en andlig familj detta?
    • Tanken när barnen är med är inte att det ska vara en barnsamling som vuxna deltar i, utan att det ska vara en samling som både vuxna och barn deltar i på så lika villkor som möjligt. Det kan betyda att allt ni vuxna delar kring exempelvis bibeltexten kanske inte barnen förstår. Och det är ok.


2 Comments

Children in house church, part 1. Barn i husförsamling, del 1.

Clic here to read part 2.
Klicka här för att läsa del 2.

But how are you doing with the kids?

Written by Helena Cashin, Simple Church Uppsala.

There is a lot to say about children and house congregation, but in this article I will limit myself to saying something about why it is important that we meet together, regardless of age, and how it can work well.

Sometimes when we meet as a congregation, we are reminded that we meet in Jesus’ presence, like a spiritual family, on a mission. It’s both a vision of what we want to be, a reminder of why we meet and some of the motivation why we do not want to divide ourselves by age (not always at all, read on, I’ll develop this). We are a family and the family consists of people of different ages.

For this to work, we need adults to think about how we look at the children, their relationship with Jesus and their faith. If we believe that the same Holy Ghost is living in us adults live in the children, and that they love and follow the same Jesus as us, so does our faith equal the faith of the children. We can all, regardless of age, teach each other what it means to be a disciple. Most of us adults have more theoretical knowledge than the children and we have a responsibility to set limits and draw limits.

As a parent, my prayer and what I long for our children to get to know, love, and follow Jesus. Me and my husband pray and long for our children to experience what it means to live with Jesus. And to learn this, they must see what it means. Someone has to show them that life. When our children see us pray, read the Bible, praise and love each other as disciples, they will see and experience life as a disciple. We are disciples who train disciples and our children are some of the disciples we train to become a disciple trainer.

Men hur gör ni med barnen?

Skrivet av Helena Cashin, Simple Church Uppsala 

Det finns mycket att säga om barn och husförsamling men i denna artikel ska jag begränsa mig till att säga något om varför det är viktigt att vi möts tillsammans, oavsett ålder, samt hur det kan fungera praktiskt.

Ibland när vi möts som församling brukar vi påminna oss om att vi möts i Jesu närvaro, som en andlig familj, på ett uppdrag. Det är både en vision om vad vi vill vara, en påminnelse om varför vi träffas och en del av motivationen till varför vi inte vill dela upp oss utifrån ålder (inte hela tiden i alla fall, läs vidare så utvecklar jag detta). Vi är en familj och familjen består av människor i olika åldrar.

För att detta ska fungera behöver vi vuxna fundera över hur vi ser på barnen, deras relation till Jesus och deras tro. Om vi tror att samme Helige Ande som bor i oss vuxna bor i barnen och att de älskar och följer samme Jesus som oss så gör det vår tro likvärdig barnens tro. Vi kan alla, oavsett ålder, lära varandra i vad det innebär att vara lärjunge. De flesta av oss vuxna har mer teoretisk kunskap än barnen och vi har ett ansvar för att sätta ramar och dra gränser.

Som förälder är min bön och det jag längtar efter att våra barn ska lära känna, älska och följa Jesus. Jag och min man ber och längtar efter att våra barn ska få uppleva vad det innebär att leva med Jesus. Och för att lära sig detta måste de få se vad det innebär. Någon måste visa dem det livet. När våra barn ser oss be, läsa Bibeln, lovsjunga och älska varandra som lärjungar så får de se och uppleva livet som lärjunge. Vi är lärjungar som tränar lärjungar och våra barn är några av de lärjungar som vi tränar till att bli lärjungatränare.