throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


Leave a comment

A sunbeam. En solstråle.

Click here to read the last poem.

A sunrise from the height

God turned away his face from Jesus, as he hung on the Cross, therefore He can always look at us.

Jesus is the sunrise from the height, which never goes down. Let His sun rays meet your heart and reflect you in the light of His face.

Do not pray
Let your face shine upon us, and be merciful to us,
turn your face to us and give us your peace “.

A sunrise,
from the height
has gone up
and lights up
Now it’s about
that we should dare
let it shine
over us

He has done it!
He lets His sun shine,
the new covenant rests on,
the fact that
He has already done it!

No matter if
we feel bad or good
we are happy or sad
we have done good things
or how we have behaved
no matter if we dare or not

So the sun shines
it has gone up
and it does not go down
there is no night
it’s only day
there is only sunshine
there are no clouds
He shines all the time

Do we dare to stand in His light?
Do we dare to stand in the light of His face?
Do we dare to receive His love?
He lights up
He looks at us
He has turned His face to us
we shall no longer be
A lost generation
We will turn
to God

Do you dare to stand in His light?
Do you dare to receive His love?
Do you dare to be transformed
and become more like Him?
Does not matter how you are
or how you feel.

He has first loved you
He has first loved me
So just stand and receive
and in that love
He sends you out
And me
to give that love
on to others

Luke 1:78-79
Because of the tender mercy of our God,
Whereby the dayspring from on high shall visit us,
To shine upon them that sit in darkness and the shadow of death; To guide our feet into the way of peace.”

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Klicka här för att läsa föregående poem.

En soluppgång från höjden

Gud vände bort sitt ansikte från Jesus, när han hängde på korset, därför kan Han alltid se på oss.

Jesus är soluppgången från höjden, som aldrig går ned. Låt Hans solstrålar träffa ditt hjärta och spegla dig i Hans ansiktes ljus.

Be inte längre
låt ditt ansikte lysa över oss och var oss nådig,
vänd ditt ansikte till oss och ge oss din frid”.

En soluppgång,
från höjden
har gått upp
och lyser
Nu handlar det om
att vi ska våga
låta den lysa
över oss

Han har gjort det!
Han låter sin sol lysa,
det nya förbundet vilar på,
faktumet att
Han redan har gjort det!

Oavsett, om vi känner oss dåliga eller bra
om vi är glada eller ledsna
om vi har gjort bra grejor
eller hur vi har betett oss
om vi vågar eller inte

Så lyser solen
den har gått upp
och den går inte ner
Det finns ingen natt
det är bara dag
det finns bara sol
det finns inga moln
Han lyser hela tiden

Vågar vi stå i Hans ljus?
Vågar vi stå i Hans ansiktes ljus?
Vågar vi ta emot Hans kärlek?
Han lyser
Han tittar på oss
Han har vänt sitt ansikte till oss
vi ska inte längre vara
Ett bortvänt släkte
Vi ska vända oss
till Gud

Vågar du stå i Han ljus?
Vågar du ta emot Han kärlek?
Vågar du bli förvandlad
och bli mer lik Honom?
Spelar ingen roll hur du är
eller hur du känner

Han har först älskat dig,
Han har först älskat mig.
Så bara stå och ta emot
och i den kärleken
sänder Han ut dig
Och mig
till att ge den kärleken
vidare till andra

Luke 1:78-79
“ I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,

för att ljus skall skina över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter in på
fridens väg.”

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

Advertisements


3 Comments

God’s touch. Guds beröring. Le contact de Dieu.

In English, på svenska, en français.

See previous blog post from France 2 weeks.

In a small town in the South of France

Even though the meeting was in full swing and the meeting room lay between our room and the bathroom, I said good night and closed the door. We were in a small town in southern France at a house church. After a busy day, after 1.5 weeks of intensive mission on the route, it became too much for me.

Brother Samir had addressed me in French and I asked what he said. He tried again and I asked what he said. This happened a number of times until he said “Are you tired Camilla? Have you forgotten the French?” Then I realized it was time to pull back.

God did wonders

It had been a wonderful day. I had successfully kickstarted the man in the house, along with a sister who just wanted to observe. At first, I healed a young man, and then he prayed for the rest, most of them being healed. I was able to record multiple videos and he even took the next step to ask people himself. We also met a woman of peace who wanted to meet again.

In the evening I would teach “the 4 soils”, but I thought no one listened, because I was the one speaking. Our friend Samir from Toulouse had said that I was like his mother and Peter as his big brother. Instead of being happy that he sees us as a family, I felt old. When we came here, there were no towels and I thought the lady in the house forgot, but she replied that she did not know if we needed any. In addition, some other small things happened, which meant I did not feel welcome.

Samir preached inspiring in the evening and the brothers Claude and Emmanuel shared their hearts. However, it felt like a traditional revival meeting, which I usually dislike (it’s in the box). I should instead think that these are people who are about to be lost for ever, as we are in the process of fishing. A man was baptized. Emmanuel shared “chess to salvation”, with another man and suddenly another wanted to be baptized. Finally, a third person was also baptized. I went into the bedroom because I was exhausted and I just couldn’t take it anymore. After awhile, Peter came in and was fascinated by the fact that two great miracles had passed through his hands.

I love the truth and I love the Bible. But I do not love the people, as much as God loves them, neither the unbelievers nor the saved. I love the truth that we should go out and make disciples, but the people themselves can be difficult. I feel sad and insufficient about it. In addition, I thought that Peter was dedicated only to others and that we did not have enough time together. Everything was simply tough, even though God did many wonders.

I was frustrated

When I woke up the next day, I told Peter that I was frustrated. I said many stupid things; that I did not feel welcome, that everything felt negative. I was told we would stay longer than planned, instead of going shortly after breakfast. It just got too much again. I did not want to stay, but just leave.

Peter pointed out that I was in the flesh, which made me even angrier. The truth was that I went out into the flesh when I became frustrated in the soul. I just did not know how to get out of it. Then he said that I had to be normal, when we were going to have breakfast. Obviously, I was supposed to be completely quiet. The lady said something nice to me and the Spirit came over me, which made me cry quite aloud. I asked Peter forgiveness and repented to God. God in His mercy restored me.

I took time with God in a prayer walk and time in the Bible, without feeling stressed and then self-time with Tabata (interval training). Had even thought about blogging, but then everyone started pulling me. We were going to celebrate communion together, have lunch and one with the other. So I gave up, but was refreshed in soul and body.

Peter taught that the letter kills and the Spirit gives life. I was again met by God and reminded that it is crucial that we pardon each other, without compromising on the truth. Siblings let us widen our hearts to each other and the great harvest. Note that you, like me, are not God. Take time for Christ and self-time, and He will fill you up and the risk that you “pull out of the Spirit” will be minimal.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Se föregående blogginlägg från Frankrike 2 veckor.

I en småstad i södra Frankrike

Trots att samlingen var i full gång och möteslokalen låg mitt emellan vårt rum och badrummet, sade jag godnatt och stängde in mig. Vi var i en liten stad i södra Frankrike hos en husförsamling. Efter en späckad dag, efter 1,5 veckas intensiv mission på resande fot, blev det för mycket för mig.

Broder Samir hade tilltalat mig på franska och jag frågade vad han sade. Han försökte igen och jag frågade vad han sade. Detta pågick ett antal gånger tills han sade “är du trött Camilla? Har du glömt franskan?” Då förstod jag att det var dags, att dra mig tillbaka.

Gud gjorde under

Det hade varit en superfin dag. Jag hade framgångsrikt kickstartat mannen i huset, tillsammans med en syster som bara ville se på. Först botade jag en ung man och sen fick han be för resten, vilka de flesta blev botade. Jag fick spela in flera videos och han fick även ta nästa steg att fråga själv. Vi mötte även en fridens kvinna som ville träffas igen.

På kvällen skulle jag undervisa om ”de 4 jordmånerna”, men jag tyckte att ingen lyssnade, eftersom det var jag som talade. Vår vän Samir från Toulouse hade sagt, att jag var som hans mamma och Peter som hans storebror. Istället för att bli glad, att han ser oss som familj, kände jag mig gammal. När vi kom hit, fanns inga handdukar och jag trodde frun i huset glömt, men hon svarade att hon inte visste om vi behövde några. Dessutom hände några andra småsaker, vilket gjorde att jag inte kände mig välkommen.

Samir predikade inspirerade på kvällen och bröderna Claude och Emmanuel delade sina hjärtan. Det kändes dock som ett traditionellt väckelsemöte, som jag får jag allergi av. Jag borde istället tänkt att detta är människor, som är på väg att gå förlorade, som vi håller på att fiska in. En man blev döpt. Emmanuel delade ”schack till frälsning”, med en annan man och plötsligt ville en till bli döpt. Till slut blev även en tredje person döpt.  Jag gick in i sovrummet, för jag var utmattad och orkade inte mer. Efter ett tag kom Peter in och berättade fascinerat, att två stora helanden hade skett genom hans händer.

Jag älskar sanningen och jag älskar Bibeln. Men jag älskar inte människorna, så mycket som Gud älskar dem, varken de ofrälsta eller de frälsta. Jag älskar sanningen att vi ska gå ut och att vi ska göra lärjungar, men människorna i sig kan vara jobbiga.  Jag känner mig ledsen och otillräcklig över det. Dessutom ansåg jag att Peter ägnat sig enbart åt andra och att vi inte fått tillräckligt med tid tillsammans. Allt var helt enkelt jobbigt, trots att Gud gjorde många under.

Jag var frustrerad

När jag vaknade dagen efter, berättade jag för Peter, att jag var frustrerad. Jag sade många dumma saker; att jag inte kände mig välkommen, att allt kändes negativt. Jag fick veta att vi skulle stanna längre än planerat, istället för att åka kort efter frukost. Det blev bara för mycket igen. Jag ville inte stanna, utan bara åka därifrån.

Peter påpekade att jag var i köttet, vilket gjorde mig ännu argare. Sanningen var att jag gått ut i köttet, när jag blev frustrerad i själen. Jag visste bara inte hur, jag skulle komma ur det. Sen sade han, att jag måste bete mig, när vi skulle äta frukost. Det är klart, jag hade tänkt vara helt tyst. Frun sade något fint till mig och Anden kom över mig, vilket fick mig att storgråta. Jag bad Peter om förlåtelse och omvände mig till Gud. Gud i sin barmhärtighet upprättade mig.

Jag tog tid med Gud på en bönepromensad och tid i Bibeln, utan att känna mig stressad och sedan egentid med Tabata (intervallträning). Hade även tänkt blogga, men då började alla dra i mig.  Vi skulle tillsammans fira nattvard, äta lunch och det ena med det andra. Så jag gav upp, men var uppfräschad i själ och kropp.

Peter undervisade att bokstaven dödar och Anden ger liv. Jag blev åter mött av Gud och påmind att det är avgörande att vi förbarmar oss, dock utan att kompromissa med sanningen. Syskon låt oss vidga våra hjärtan för varandra och den stora skörden. Notera att, du som jag, inte är Gud. Ta tid för Kristus och egentid, så fyller Han dina depåer och risken att du ”trillar ur Anden” blir minimal.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

Cliquez ici pour lire le précédent poste dans la série.

Dans une petite ville du sud de la France

Même si la réunion était en plein essor et la salle de réunion se trouvait entre notre chambre et la salle de bain, j’ai dit bonne nuit et fermé la porte. Nous étions dans une petite ville du sud de la France dans une église de maison. Après une journée bien remplie, après une semaine et demie de mission intensive sur l’itinéraire, c’était trop pour moi.

Le frère Samir s’est adressé à moi, en français et j’ai demandé ce qu’il a dit. Il a essayé à nouveau et j’ai demandé ce qu’il a dit. Cela s’est produit un certain nombre de fois jusqu’à ce qu’il ait dit: “Es-tu fatiguée Camilla? As-tu oublié le français?” Ensuite, j’ai compris qu’il était temps pour moi de me retirer.

Dieu a fait des prodiges

C’était une journée merveilleuse. J’ai réussi à “kickstarter” l’homme de la maison, avec une sœur qui voulait juste observer. Au début, j’ai guéri un jeune homme, puis il a prié pour les autres, la plupart d’entre eux furent guéris. J’ai pu enregistrer plusieurs vidéos et il est passé à l’étape suivante en abordant lui-même les personnes. Nous avons également rencontré une femme de paix qui voulait nous revoir.

Dans la soirée, je devais enseigner ”les 4 sols”, mais je pensais que personne n’écouterait, parce que c’était moi qui le faisait. Notre ami Samir de Toulouse avait déclaré que j’étais comme sa mère et Peter comme son grand frère. Au lieu d’être heureuse qu’il nous voie comme une famille, je me suis sentie âgée à ses yeux. Quand nous sommes arrivés ici, il n’y avait pas de serviettes à notre disposition et j’ai pensé que la femme de la maison les avait oubliées, mais elle a répondu qu’elle ne savait pas si nous en avions besoin. En outre, d’autres petites choses se sont passées, ce qui signifie que je ne me suis pas sentie bienvenue.

Samir, inspiré, prêcha le soir et les frères Claude et Emmanuel ont partagé leurs cœurs. Cependant, c’était comme une réunion de réveil traditionnelle, ce que je n’aime pas généralement (c’est dans la boîte). J’aurais dû plutôt penser que ce sont des personnes qui sont sur le point d’être perdues pour toujours, et que nous sommes dans le processus de pêcher. Un homme a été baptisé. Emmanuel a partagé «l’échec du salut» à un autre homme et tout à coup un autre a voulu être baptisé. Enfin, une troisième personne a également été baptisée. Je suis allée dans la chambre parce que j’étais épuisée et que je n’en pouvais plus. Après un certain temps, Peter est entré et était fasciné par le fait que deux grands miracles ont passé par ses mains.

J’aime la vérité et j’adore la Bible. Mais je n’aime pas les gens, autant que Dieu les aime, ni les incroyants ni les sauvés. J’aime la vérité que nous devons sortir et faire des disciples, mais les gens eux-mêmes peuvent être difficiles. Je me sens triste et pas à la hauteur à ce sujet. En plus, je pensais que Peter était dédié uniquement aux autres et que nous n’avions pas assez de temps ensemble. Tout était pénible, tout simplement, même si Dieu avait fait beaucoup de prodiges.

J’étais frustrée

Quand je me suis réveillée le lendemain, j’ai dit à Peter que j’étais frustrée J’ai dit beaucoup de choses stupides; que je ne me sentais pas la bienvenue, que tout était négatif. On m’a dit que nous allions rester plus longtemps que prévu, au lieu d’aller tout de suite après le petit-déjeuner. C’en était trop encore. Je ne voulais pas rester, mais je voulais juste partir.
Peter m’a souligné que j’étais dans la chair, ce qui m’a rendu plus en colère. La vérité est que j’étais dans la chair quand j’étais frustrée dans l’âme. Je ne savais pas comment m’en sortir. Puis il m’a dit que je devais être normale quand nous allions prendre le petit déjeuner. De toute évidence, j’étais censée être complètement silencieuse. La dame m’a dit quelque chose de gentil et l’Esprit est descendu sur moi, ce qui m’a fait pleurer assez fort. J’ai demandé à Peter pardon et je me suis repentie devant Dieu. Dieu dans sa miséricorde m’a restaurée.

J’ai pris du temps avec Dieu dans une marche de prière et un temps dans la Bible, sans me sentir stressée et ensuite dans l’après-midi avec Tabata (formation à l’intervalle). Je pensais même à travailler sur mon blog, mais tout le monde voulait m’avoir avec eux. Nous allions célébrer la communion ensemble, déjeuner l’un avec les autres. J’ai donc abandonné, et j’ai été rafraîchie dans mon âme et mon corps.

Peter a enseigné que la lettre tue mais l’Esprit vivifie. J’ai été de nouveau rencontrée par Dieu et m’a rappelé qu’il est essentiel que nous nous pardonnions sans compromettre la vérité. Frères et sœurs élargissons nos cœurs les uns envers autres et à la grande moisson. Notez que vous, tout comme moi, nous ne sommes pas Dieu. Prenez du temps pour Christ et pour vous-mêmes et il vous remplira et le risque que vous ”sortiez de l’Esprit” sera minime.
Suivez le blog en cliquant sur “follow” en bas à droite et partagez s’il vous plaît avec vos amis.


3 Comments

Get to know God. Lär känna Gud.

Click here to read the last poem.

Behold God

Get to know Him
like your Dad,
get to know Him
like your Messiah
get to know Him
like the Eternal –
God.

The key is
to see
To let life
enlighten
the eyes of your heart
then hear
and do

To choose
the good part
at the feet of Jesus
like Mary
and do
like Martha, though
in the power of the Spirit

See the cross
See His deed
It is complete
The covenant is initiated
It is valid
We receive by faith
the blessing thereof

The suffering
His blood
The sacrifice
is pleasing
The resurrection
The victory
The exaltation

You do not have to do anything,
but you want to,
why you do,
like Paul more,
than they all,
but not you,
but grace in you.

Nothing depends on you,
whatever you give,
whatever you pray,
Grace is,
that it depends
on Him and
His completed deed

1 John 2:12-14
I write unto you, little children, because your sins are forgiven you for his name’s sake. I write unto you, fathers, because ye have known him that is from the beginning. I write unto you, young men, because ye have overcome the wicked one.

I write unto you, little children, because ye have known the Father. I have written unto you, fathers, because ye have known him that is from the beginning. I have written unto you, young men, because ye are strong, and the word of God abideth in you, and ye have overcome the wicked one.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Klicka här för att läsa föregående poem.

Beskåda Gud

Lär känna Honom,
som din Pappa,
lär känna Honom,
som din Messias
lär känna Honom,
som den Evige –
Guden.

Nyckeln är
att se
Att låta livet
upplysa
dina hjärtans ögon
sedan höra
och göra

Att utvälja
den goda delen
vid Jesu fötter
som Maria
och göra
som Marta, men
i Andens kraft

Se korset
Se Hans verk
Det är fullbordat
Förbundet är initierat
Det gäller
Vi får av tro
del av välsignelsen

Lidandet
Blodet
Offret
är välbehagligt
Uppståndelsen
Segern
Upphöjelsen

Du behöver inget göra,
men du vill,
därför gör du,
som Paulus mer,
än de alla,
men inte du,
men nåden i dig

Inget beror på dig,
vad du än ger,
vad du än ber,
Utan nåden är,
att det beror
på Honom och
Hans fullbordade verk

1 John 2:12-14
Jag skriver till er, barn: era synder är förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till er unga: ni har besegrat den onde.

Jag har skrivit till er, barn: ni har lärt känna Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni har lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till er unga: ni är starka, och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den onde.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

Cliquez ici pour lire le précédent poème.

Suivez le blog en cliquant sur “follow” en bas à droite et partagez s’il vous plaît avec vos amis.


1 Comment

Man and animal. Människa och djur.

Click here to read the previous blog post from South Africa.
Click here to read the next blog post from South Africa.

Difference between us and animals?

We enjoyed a treat, from a guide in a National park in South Africa, and the Holy Spirit prompted me to ask him the difference between men and animals? He was so fascinated by the wild animals, lovingly caring and had a lot of impressive knowledge. He answered me abruptly, that he didn’t know. I said that the difference is that we are created in the image of God and the animals are not. Then he exclaimed “So the animals are only to survive”? I thought for quite a while and then replied “no”.

Man is created to fellowship with God

I realized that the signficant difference is, that since we are created in the image of God, our main purpose in life is to have fellowship with God. Each person is created to have a personal relationship with God through Jesus Christ.

Then I asked him if he is a believer, which he is. I encouraged him to come back to his first love, to Jesus, and he seemed cut to his heart. I quoted the scripture below from Revelation, but I didn’t remember the exact verse. He asked me touched “what is the exact Bible verse”?

Revelation 2:4
But I have this against you, that you have abandoned the love you had at first.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Klicka här för att läsa föregående blogginlägg från Sydafrika.
Klicka här för att läsa nästa blogginlägg från Sydafrika.

Skillnad mellan oss och djur?

Vi njöt av en välgärning, från en guide i en nationalpark i Sydafrika och den Helige Ande manade mig att fråga honom om skillnaden mellan människor och djur? Han var nämligen så fascinerad av de vilda djuren, hade kärleksfull omsorg om dem och visste väldigt mycket. Han svarade mig abrupt, att han inte kände till det. Jag sade att skillnaden ligger i, att vi är skapade till Guds avbild, men att djuren inte är det. Då utbrast han cyniskt “Så djuren lever för att överleva”? Jag funderade en bra stund och svarade “nej”.

Människan är skapad till gemenskap med Gud

Jag såg och insåg att den väsentliga skillnaden är, att då vi är skapade till Guds avbild, vårt främsta syfte i livet är, att ha gemenskap med Gud. Varje person är skapad till, att ha en personlig relation med Gud, genom Jesus Kristus.

Sedan frågade jag honom om han är en troende, vilken han är. Jag uppmuntrade honom, att komma tillbaka till den första kärleken till Jesus och han verkade rörd i hjärtegrunden. Jag citerade skriften nedan från Uppenbarelseboken, men jag kom inte ihåg den exakta versen. Berört frågade han mig “var är den exakta bibelversen”?

Uppenbarelseboken 2:4
Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.


1 Comment

Avatar for real? Avatar på riktigt?

Clic here to read the next post (3) from South Africa.

Like in a dream

During our first mission trip to South Afrika, our hosts, who knew our busy worldwide schedule, took us aside on a tour to a national park with wild animals, for some rest.  They wanted us to spot “the big 5” i.e. lion, leopard, elephant, African Buffalo and rhino. But I also asked God to especially see the giraffe.

Well, as the story goes on I can tell you that God is faithful and full of tender and loving mercy. We got to see “the big 5”, even though the lion was not in full wilderness. I wished though, in secret, to also see the giraffe. We were staying in a luxury lodge, in the middle of the Kruger park, amongst wild animals. Peter and I had the shower outside our spacious room and took the shower in the sunset. Amazing beauty! But when the darkness prevailed, I preferred staying in the room.

In the middle of the night, I went to the bathroom, which was right opposite the door to the shower. Before going back to bed, I watched out at a starlit sky and screamed in awe “Peter”. He woke up and came to my rescue, thinking it was a spider or alike. But when he came and looked out with me, even he was in awe. Three gracious giraffes were standing outside, behind our shower, eating from a tree. And a fourth came to join in, until finally the group disappeared into the pitch black darkness.

There was no option to catch it on camera, but only to let ourselves be satisfied through the images of natural art, filling our eyes. It was like in a dream and like the world of Avatar (a beautiful, but not godly, film) in real life. Dreamy is the right word describing it. Also a touch of heaven with prayer answer, since only God knew my heartfelt wish. The giraffe is an animal of freedom and beauty. When you regard it you sense their gracious splendour and the creator behind, God.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and please share with your friends.

Klicka här för att läsa nästa blogginlägg (3) från Sydafrika.

Som i en dröm

Under vår första missionsresa till Sydafrika tog våra värdar, som kände till vårt upptagna världsomspännande schema, oss med på en tur till en nationalpark med vilda djur, för att vila. De ville att vi skulle få se “the big 5” Afrikas storvilt, det vill säga lejon, leopard, elefant, afrikansk buffel och noshörning. Jag sände en önskan från hjärtat till Gud att få se en giraff.

Tja, som historien fortsätter kan jag berätta att Gud är trogen och full av öm och kärleksfull nåd. Vi fick se “the big 5”, även om lejonet, inte var helt i det vilda. Mitt hjärtas hemliga önskan var att få se en giraff. Vi bodde i ett lyxboende, mitt i Krugerparken, bland vilda djur. Peter och jag hade duschen utanför vårt rymliga rum och duschade i solnedgången. Fantastiskt vackert! Men när mörkret sänkte sig föredrog jag att vistas inomhus.

Mitt på natten gick jag till badrummet, som låg precis mittemot dörren till ute-duschen. Innan jag gick tillbaka till sängen, tittade jag ut på en stjärnklar himmel och skrek i vördnad “Peter”. Han vaknade och kom till min räddning och trodde att det var en spindel eller liknande. Men när han kom och tittade ut med mig blev även han bländad av skönheten. Tre graciösa giraffer stod utanför, bakom vår dusch, ätandes från ett träd. Och en fjärde giraff anslöt, tills de slutligen försvann ut i det becksvarta mörkret.

Det fanns inget alternativ att fånga dem på kameralinsen, men bara att nöja oss med att den natursköna bilden fyllde våra sinnen genom ögonens pupiller. Det var som i en dröm och som Avatarens värld (en vacker, men inte gudfruktig film) i det verkliga livet. Drömlikt är rätt ord att beskriva det med. Med en himmelsk ton av bönesvar, då enbart Gud kände min innersta önskan. Giraffen är ett djur i frihet och skönhet. När man beskådar det med sin nådiga prakt, upptäcker man skaparen bakom, Gud.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

 


Leave a comment

Jesus is enough. Jesus räcker.

Jesus is grace

Jesus has come with grace and truth. He is our grace, just as the Father is love and the Spirit is fellowship.

Grace is enough

Grace justified us, which became the new birth into Christ and the entrance to the Kingdom of God.

Grace gives us the wisdom to do everything in the best possible way, in every situation we end up in. This grace applies to everything we do here on earth. From everyday practical things, to succeeding in the heavenly mission, to gain eternal souls for God.

Grace sanctifies us on the journey towards the goal. Grace transforms our souls and makes us more like Him.

Grace propels us into the next stage when we fall asleep in Christ and come to new life or become transformed in a blinking of an eye when He returns.

Grace is enough in every season and episode in life. No person needs anything else. Jesus is all this for us, as our Savior and Lord. Trust God and put your full hope to grace-like Jesus.

1 Corinthians 1:30
But of Him you are in Christ Jesus, who became for us wisdom from God—and righteousness and sanctification and redemption—

1 Peter 1:13
Therefore gird up the loins of your mind, be sober, and rest your hope fully upon the grace that is to be brought to you at the revelation of Jesus Christ;

2 Corinthians 13:13
The grace of our Lord Jesus Christ, the love of God, and the communion of the Holy Spirit be with you all.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and please share with your friends.

Jesus är nåd

Jesus har kommit med nåden och sanningen. Han är vår nåd, precis som Fadern är kärlek och Anden är gemenskap.

Nåden är nog

Nåden rättfärdiggjorde oss, vilket blev den nya födelsen in i Kristus och ingången i Guds rike.

Nåden ger oss vishet att göra allt på bästa sätt, i varje situation vi hamnar i. Denna nåd gäller allt vi gör här på jorden. Från vardagliga praktiska saker, till att lyckas med det himmelska uppdraget, att vinna eviga själar för Gud.

Nåden helgar oss på resan mot målet. Nåden förvandlar våra själar och gör oss mer lika Honom.

Nåden förlossar oss in i nästa skede, när vi somnar in i Kristus och uppstår till nytt liv eller blir förvandlade i ett nu när Han kommer tillbaka.

Nåden är nog i varje livs-epok och livs-episod. Ingen människa behöver något mer. Jesus är allt detta för oss, som vår frälsare och Herre. Lita på Gud och sätt ditt fulla hopp till nåden – som är Jesus.

Bibelord

1 Korintierbrevet 1:30
Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning,

1 Peter 1:13
Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras.

2 Corinthians 13:13
Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.


Leave a comment

I do not lead. Jag leder inte.

Talking walk

Romans 8:14
For all who are led by the Spirit of God are sons of God.

On the go in the woods

Peter and I were out in the woods. Usually it is he who goes before and me after. This sometimes annoys him. He thinks we look certain couple, where the man walks before and the woman subjected follows long after.

Irritated, he suddenly insisted that I should take the lead. What then happened was a telling picture of how it should look when we follow Jesus.

Namely, I continued walking and he went with me, but on every road trip I stopped for guidance. Should I continue, fold or wait? I listened with big ears and patient mindedness.

The question is why I did not just go anywhere. And why did I go so safely on the road when no road crossing appeared?

The answer was that Peter as a leader had told me to take the lead. So, as long as he did not say anything else, just keep going. If, on the other hand, I came across a cross road, I could not make my own decision because he was leading.

Follow the Lamb

This became such a nice picture of being a disciple of Jesus and following the Lamb, where the Lamb goes. I do not own my life, He bought me and I have died to my selfish nature and now I do not live, but He lives in me. I am Hid and He is mine.

Are you your own? Or do you belong to Him? In that case, stop fight and incline your heart. Sacrifice the self-life daily. The ego is our foul enemy. It drives us to live a life with ourselves at the center. Realize that it is not the sun that circles around the earth, but the earth around the sun (see poem).

There is a price to pay and it is not to decide for yourself, but to follow Him who decides. He said to go, but at the crossroads it’s time to listen. In what direction does he lead us to take the next step or if it is time to stop or turn around.

 

Talande promenad

Romans 8:14
Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.

På gång i skogen

Peter och jag var ute och gick i skogen. Som oftast är det han som går före och jag efter. Detta retar ibland upp honom. Han tycker vi ser ut som vissa par, där mannen går före och kvinnan undergivet följer långt efter.

Uppretat, insisterade han plötsligt på att jag skulle ta täten. Vad som då inträffade, blev en talande bild på, hur det borde se ut, när vi följer Jesus.

Nämligen travade jag på och han gick med mig, men vid varje vägskäl stannade jag upp för att få vägledning. Skulle jag fortsätta, vika av eller vänta? Jag lyssnade in med stora öron och tålmodigt sinnelag.

Frågan är varför jag inte bara gick på åt vilket håll som helst? Och varför jag gick så tryggt på vägen, när inget vägskäl dök upp?

Svaret var att Peter som ledare, hade sagt till mig att ta täten. Så, så länge han inte sade något annat, var det bara att fortsätta att gå. Kom däremot ett vägskäl kunde jag ju inte ta ett eget beslut, eftersom han leder.

Följ Lammet

Detta blev en så fin bild på, att vara en Jesu lärjunge och följa Lammet, dit Lammet går. Jag äger inte mitt liv, Han har köpt mig och jag har dött till min själviska natur och nu lever inte jag, men Han i mig. Jag är Hans och Han är min.

Är du din egen? Eller tillhör du Honom? I så fall sluta konstra och böj ditt hjärta. Offra egenlivet dagligen. Egot är nämligen vår lömskaste fiende. Det driver oss att leva ett liv med oss i centrum. Inse dock att det är inte solen som kretsar kring jorden, utan jorden kring solen (se poem).

Det finns ett pris att betala och det är att inte bestämma själv, men följa Honom som bestämmer. Han har sagt gå, men vid vägskälen är det dags att lyssna in. I vilken riktning han leder oss till att ta nästa steg eller om det är dags att stanna upp eller vända om.