Visit at Maryland’s capital. Besök i Marylands huvudstad.

We ate crabs

Click here to read the previous post in the Maryland series and here to watch the video from our stay.

The hosts took us to Maryland’s capital and finally a nice crab restaurant. The state is known for its Maryland crabs “blue crabs”. We were first out in the town. Then I ran around and prayed for people. Jim also prayed for someone. Peter was not praying for people that day, but you don’t have to. Let us, each and every one, follow the Holy Spirit in our hearts.

I prayed for an older mother, in a Spanish-speaking family. She had pain in her whole body and walked with a walker. She got better and better. Then we met the same people again. A younger girl in the family was hurt in one foot and was healed. Then I met a woman who had a brace, I think it was for a knee. She said she didn’t feel much pain because she had the support. I prayed for her anyways. Then she couldn’t say much, because there wasn’t much pain before. Then I prayed again and said she should take off the support and test it. When she did, no pain was left at all. It was lovely.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Vi åt krabbor

Klicka här för att läsa föregående inlägg i Maryland serien och här för att se videon från vår vistelse (på engelska).

Värdparet tog oss till Marylands huvudstad och slutligen en fin krabbrestaurang. Staten är nämligen känd för sina Maryland krabbor ”blå krabbor”. Vi var först ute på stan. Då sprang jag runt och bad för folk. Jim bad också för någon. Peter var inte på den dagen, men det måste man ju inte vara. Vi följer, var och en, den Helige Anden i våra hjärtan.

Jag bad för en äldre mamma, i en spansktalande familj. Hon hade ont i hela kroppen och gick med rullator. Hon blev bättre och bättre. Sen träffade vi på dem igen. En yngre tjej i familjen hade ont i ena foten och blev helad. Sen träffade jag en kvinna som hade ett stöd, jag tror det var för ett knä. Hon sade att hon inte kände mycket smärta, eftersom hon hade på stödet. Jag bad ändå för henne. Sen kunde hon inte säga så mycket, eftersom det inte varit så mycket smärta innan. Då bad jag igen och sade att hon skulle ta av stödet och testa. När hon gjorde det, fanns ingen smärta kvar överhuvudtaget. Det var härligt.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s