The free & the brave. De fria & de modiga.

The land of the free and the brave

Click here to read the previous post in the Maryland series.

I thought of the United States as a country for free people. When you see the big houses and the big gardens, without any fences. Some have fences, but most do not. It is as if you have come to heaven. All the green, all the beautiful. It’s as if it’s okay, you don’t have to protect yourself, like in South Africa or Brazil, with barbed wire. We are as in heaven.

But at the same time when there are no fences and the doors are not closed, does that mean you can enter without knocking? Like when I was growing up in the seventies, when you ran in and out of the neighbours homes. And so it is that you have to knock, you have to ask. Just as in marriage, you can not just go straight on, there is always a way to people’s hearts in relationships, etc. So just because there is no fence out front, there is a proper way to approach. It is, after all, a private area. Just like Jesus, who stands at the door and wants to come into our lives. He still knocks at first. Even if we already said yes to him (see Revelation 3:20). Let’s respect each other’s boundaries, just as we still include each other in each other’s sphere. This, my dears, is heavenly.

Note. Those who have fences are those who have a swimming pool due to safety regulations. At least in that state.

Follow the blog by clicking “follow” on the bottom right and share with your friends.

Landet för de fria och de modiga

Klicka här för att läsa föregående inlägg i Maryland serien.

Jag tänkte på detta med landet, USA, för de fria människorna. När man ser de stora husen och de stora trädgårdarna, utan staket. Vissa har staket, men de flesta inte. Det är som om man kommit till himlen. Allt det gröna, allt det vackra. Det är som om det är okay, man behöver inte beskydda sig, som i Sydafrika eller Brasilien, med taggtråd. Utan vi är liksom i himlen.

Men samtidigt när det inte finns några staket och dörrarna inte är stängda. Innebär det i sig att man får gå in utan att knacka? Som när jag växte upp på sjuttiotalet, när man sprang in och ut hos grannarna. Så är det ändå så att man måste knacka, man måste fråga. Precis som i äktenskapet kan man inte bara gå rakt på, det finns alltid en väg till människors hjärtan i relationer, osv. Så bara för att det inte står ett staket framför, så finns det ett sätt att närma sig. Det är ju ändå privat område. Precis som Jesus, som står för dörren och vill komma in i våra liv. Han knackar ändå först på. Även om vi redan sagt ja till honom ( se Upp 3:20). Låt oss respektera varandras gränser, liksom vi ändå inkluderar varandra i varandras sfär. Detta, mina kära, är himmelskt.

Anm. De som har staket är de som har pool p g a säkerhetsföreskrifter. Åtminstone i den Staten.

Följ bloggen genom att trycka på “follow” längst ner till höger och dela gärna med dina vänner.

One thought on “The free & the brave. De fria & de modiga.

Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s