throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


3 Comments

Montenegro – nådegåvan att tala i tungor. Montenegro – the gift of speaking in tounges.

 

Jag har fått nådegåvan att tala i tungor och ofta förstår jag vad jag säger

Innan missionsresan till Montenegro hade jag aldrig fått ett tungotal, vilket blivit uttytt av någon annan. I Montenegro inträffade detta fenomen två gånger. Första gången var det en amerikansk missionär Gary och den andra gången Peter, som uttydde. När Gary fick uttydningen reflekterade jag över att jag själv inte fått någon, så jag visste inte vad jag bett ut. Härligt att inta nya områden för och med Gud.

1 Corinthians 14:1-5​ Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Nådegåvor kan man inte ta sig, men Anden ger dem till den Han vill. Jag vet inte fullt ut hur allt detta fungerar, men jag vet att jag får operera i till exempel tungotalets gåva. Jag kan inte göra det på eget initiativ, men det händer att Anden inger mig att tala. Ibland kan jag uppleva att det är på gång. Det låter som ett vanligt språk, inte bara en sekvens av läten.

Tungotalet som tecken

Nådegåvan att tala i tungor skiljer sig från den enskilde troendes tungotal, vilket är ett tecken på Andedopet och som man kan läsa om i t ex Markus evangelium kapitel 16. Speciellt den som är känslig i Anden hör skillnaden, när ett tungotal som är nådegåvan att tala i tungor är i funktion och när det är det “vanliga” tungotalet. Det kan både höras och kännas. Vid ett tillfälle efter gemensam bön sade jag till mina syskon i Herren “vad härligt att ni upplevde skillnaden på tungotalet”. En syster svarade “det både hördes och kändes”.

Vilka nådegåvor är du använd i och vad längtar du efter? Kanske tid att inta nya områden med och för Gud!

I have received the gift of speaking in tongues, and often, I understand what I’m saying

Before the mission trip to Montenegro, I had never received a tongue, which has become interpret by someone else. In Montenegro occurred this phenomenon twice. The first time it was an American missionary Gary and the second time Peter, who revealed. When Gary got the interpretation I reflected that I have not got any, so I knew not what I prayed. Great to occupy new areas for and with God.

1 Corinthians 14:1-5 ​Pursue love, and earnestly desire the spiritual gifts, especially that you may prophesy. For one who speaks in a tongue speaks not to men but to God; for no one understands him, but he utters mysteries in the Spirit. On the other hand, the one who prophesies speaks to people for their upbuilding and encouragement and consolation. The one who speaks in a tongue builds up himself, but the one who prophesies builds up the church. Now I want you all to speak in tongues, but even more to prophesy. The one who prophesies is greater than the one who speaks in tongues, unless someone interprets, so that the church may be built up.

Spiritual Gifts you can not take, but the Spirit gives it to whom He wills. I do not know fully how this all works, but I know I can operate it as the gift of tongues. I can not do it on my own, but it happens that the Spirit inspires me to speak. Sometimes I feel that it is coming. It sounds like a common language, not just a sequence of sounds.

Tongues as a sign

The gift of speaking in tongues is different from the individual believer’s tongues, which is a sign of Spirit baptism, and we can read about it in the gospel of Mark chapter 16. Especially the one who is sensitive to the Spirit hear the difference, when a tongue that is the gift to speak in tongues is in operation and when it is “common” speaking in tongues. It can be both heard and felt. On one occasion, after prayer, I said to my brothers and sisters in the Lord “what lovely that you felt the difference in tongues”. One sister said, “it is both heard and felt.”

What spiritual gifts you’re used in and what do you long for? Maybe time to take up new areas with and for God!

 

Advertisements


Leave a comment

Jag är son, inte tjänare. I am son, not a servant.

barn bild

Jag är son, inte tjänare.

Den sista reformationen, som handlar om kyrkan, kanske inte är den sista, men åtminstone en ytterligare är på väg. Den handlar om att vi kristna lägger av oss tjänardräkten och inser att vi är Guds barn, med söners rätt. Vi kommer ut i frihet och ger inte längre 10% av vår inkomst, men 100 % av våra liv. Vi kommer ut ur en tjänarattityd, in i friheten som söner och döttrar till den levande Guden. Vi är inte som Moses tjänare till huset, men som Jesus son i huset.

Hebrews 3:2-6
Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus. Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset. Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av.

Vi kan öppna kylskåpet och dricka mjölk, när och om vi vill. Vi kan fylla på förrådet, när det behövs. Vi har både fulla rättigheter och fulla skyldigheter. Vi har odelat förtroende för vår himmelske Far och förvaltar med glädje, allt som blivit oss betrott. Vi är ju inte anställda, men vi är Guds arvingar. Ja, vi är Kristi medarvingar.

Vår attityd är kärlek, till vår Gud och Far. Vi städar inte huset för att vi får betalt, men av kärlek från hjärtat. Vi “sköter inte vårt jobb”, men vi lever livet i kärlek till Gud, varandra och andra. Allt vi gör, det gör vi av hjärtat. Det är lätt att inte “leva av lag”, men av nåd, när vi har en sonattityd och inte en tjänarattityd. Vi är inte som den sonen som tjänade pappan som en anställd, när den andre sonen gick förlorad.

“Rise and shine” är mitt gensvar på denna sanning. Syster och broder, vi har alla fått söners rätt. Vi är inte längre bara Guds tjänare, men Guds söner. Vi har kommit in i Faderns famn och Guds familj. Ropa “Halleluja” och inta din plats. Ta ditt ansvar. Låt Kristi kropp resa sig, i denna sista av den sista tiden.

I am the son, not the servant.

The last reformation, which is about the church, maybe not the last, but at least one more is on the way. It is that we Christians put of serve breath and realize that we are children of God, with the adoption of sons. We come out in freedom and no longer give 10% of our income, but 100% of our lives. We come out of a servant mindset, into the freedom of the sons and daughters of the living God. We are not as Moses the servant of the house, but as Jesus son in the house.

Hebrews 3:2-6
who was faithful to him who appointed him, just as Moses also was faithful in all God’s house. For Jesus has been counted worthy of more glory than Moses—as much more glory as the builder of a house has more honor than the house itself. (For every house is built by someone, but the builder of all things is God.) Now Moses was faithful in all God’s house as a servant, to testify to the things that were to be spoken later, but Christ is faithful over God’s house as a son. And we are his house if indeed we hold fast our confidence and our boasting in our hope.

We can open the fridge and drinking milk, when and if we want to. We can replenish inventory when needed. We have both full rights and full obligations. We have undivided trust in our Heavenly Father and manages with joy, everything that’s been trusted. We are not employees, but we are heirs of God. Yes, we are joint heirs with Christ.

Our attitude is love, to our God and Father. We clean the house not because we get paid, but of love from the heart. We “take care not of our job”, but to live the life of love for God, each other and other. Everything we do, we do by heart. It’s easy to not “live by the law,” but by grace, when we have a mindset of son and not a servant attitude. We are not like the son who served his father as an employee, when the second son was lost.

“Rise and Shine” is my response to this truth. Sister and brother, we have all received the adoption of sons. We are no longer just God’s servants, but sons of God. We have come into the bosom of the Father, and God’s family. Shout “Hallelujah” and take your place. Take your responsibility. Let the body of Christ to rise, in this last of the last days.


Leave a comment

Under i vardagen. Wonders in everyday life.

Vittnesbörd i vardagen

Telefonen ringde på okänt nummer. En man utbrast i Peters öra “jag såg att du healat tre grabbar”. Mannen berättade att han varit hemma hos en kompis och kompisens son kommit hem förundrad och gråtfärdig. Han hade haft ont i ryggen i tre år. Sen hade han mött några killar som lagt händerna på hans rygg och smärtan hade bara försvunnit. Killarna berättade att det var Jesus som botat honom. Själv var han helt chockad,  men märkte ju att det var sant. Nu visade han en video på detta för sin pappa och kompis. Då upptäcker pappans kompis att han vet vem killen på videon är och utbrister “Men det där är ju Peter, jag känner honom”. Kompisens pappa är en son till en kompis till Peters mamma. Peter och han har inte träffats sen de var små, men nu tog han luren och ringde glatt upp.

Testimony in everyday life

The phone rang on unknown numbers. A man burst into Peter’s ear, “I saw you healed three guys.” The man said he had been at a friend and the friend’s son came home stunned and tearful. He had had back pain for three years. Then he had met some guys who put their hands on his back and the pain had just disappeared. The guys told me that it was Jesus who healed me. He himself was quite shocked, but noticed that it was true. Now he showed a video of it to his father and friend. Then discovers his father’s friend that he knows who the guy in the video is and exclaims, “But that’s Peter, I know him.” Friend’s father is a son of a friend of Peter’s mother. Peter and he has not seen since they were small, but now he took the phone and called cheerfully up.


1 Comment

Montenegro och Albanien. Montenegro and Albanien.

image

När Vilho var i Montenegro i somras, botade han ett lite äldre par i Albanien. Någon månad efteråt hör dottern av sig helt förkrossad, helandena hade bestått och nu ville även hon höra mer om denne Jesus. Allt började dock med att Anton kontaktade Peter och ville att vi skulle komma till Montenegro och hjälpa honom med mission. 

Matthew 9:35-38 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar:”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Peter och Anton diskuterade fram och tillbaka, men hittade inget datum eller gemensam agenda. När de var mitt uppe i detta hör Vilho av sig och berättar glatt för Peter “jag ska åka till Montenegro”. Varpå Peter svarar “då har jag en uppgift för dig”. Förunderlig nåd så ljuv och stor. Inte beror händelsernas utveckling på oss inte.

Vilho åkte således till Montenegro och mötte Anton i somras. Han kickstartarde honom att bota sjuka i Jesu namn och många människor blev helade och berörda. Bl a föräldrarna till en fridens kvinna i Albanien. Mamman hade haft migrän sen familjen kan minnas och hade dagligen lidit av denna sjukdom. Efter Vilho bett för henne har hon varit frisk och detta är ett starkt vittnesbörd i hennes liv. Något Vilho inte visste om var att mamman hade beslutat att följa Jesus den 24 juni och var nu frälst och tillhörde Guds familj.

När vi kom till deras hus hade de samlat huset fullt med familj, vänner och grannar. Många av dem var muslimer, precis som de hade varit. De hade kommit för att bli botade. Vilho bestämde att vi inte skulle bota sjuka, förrän vi predikat evangelium om Jesus Kristus, även med ord. De goda nyheterna är ju nämligen Guds kraft till frälsning, för var och en som tror. Garry en amerikansk missionär predikade om Jesus och vad han gjort på Golgata på albanska och det blev en ganska hätsk stämning. Dottern blev inte så glad men mamman, som ju redan var kristen, var en god Kristi ambassadör. Det slutade väl efter lite samtal och diskussion. Sedan var det dags att bota sjuka, nämligen predika evangelium även genom tecken och under.

Jag hade stått i tro för att få se lite större mirakler under resan, genom mig men även genom andra. Jag fick bota mamman från ont i höften. Hon hade genomgått operation i båda höfterna, men den ena höften  hade inte blivit bra. Hon visade hur hon fick hasa sig upp och ner från stol och säng. Det var besvärligt och mycket smärtsamt. Jag bad en gång och hon sade att det blev bättre. Jag bad en gång till och då började hon hoppa upp och ner och visade hur hon blivit helad. Hon sprang runt överallt i hemmet och visade glatt för alla. Jag blev så berörd att ögonen vättes av trillande tårar. Sen frågade jag om hon ville bli frälst, men efter lite tolkning insåg vi att hon redan gett sitt liv till Jesus den 24 juni. Då berättade jag att nästa steg är att bli döpt i vatten till Kristus. Det ville hon gärna bli och jag sade att jag kunde döpa henne samma kväll.

Även pappan vände om och lämnade sitt liv i Guds händer. Peter bestämde att Vilho skulle döpa honom. Sagt och gjort, vi åkte ner till sjön i några bilar när det börjat skymma. Ja, det var helt mörkt när vi började gå ner i vattnet. Efteråt stod vi alla på stranden och sjöng sången “Halleluja” unisont. Det var väldigt vackert. Vi döpte dem även i den Helige Anden och de började båda att tala i tungor. När vi kom tillbaka till centrum på väg till en släkting till dem, fastnade vi på gatan nånstans och botade sjuka på led. Där fick jag leda ytterligare en ung tjej till Jesus, men hon ville vänta med dopet till nästa gång. Det visade sig att hon var dottern i det huset vi hade varit på väg till. Peter botade den kvällen en man utan hörsel, där hörseln kom tillbaka och en kvinna med mycket dålig syn, som fick förbättrad syn.

Detta är inte sista ordet sagt om denna familj eller om resan till Montenegro och Albanien. Fler inlägg och händelser följer. Just nu träffar Peter, Vilho och Anton denna familj i Albanien. Fortsättning följer!

When Vilho was in Montenegro in the summer, he healed a slightly elderly couple in Albania. A month later the daughter contacts Vilho completely devastated, healings had endured and now she wanted to hear more about this Jesus. Everything, however, began with Anton contacting Peter and wanted us to come to Montenegro and help him with the mission.

Matthew 9: 35-38
And Jesus went throughout all the cities and villages, teaching in their synagogues and proclaiming the gospel of the kingdom and healing every disease and every affliction. When he saw the crowds, he had compassion for them, because they were harassed and helpless, like sheep without a shepherd. Then he said to his disciples, “The harvest is plentiful, but the laborers are few; therefore pray earnestly to the Lord of the harvest to send out laborers into his harvest.”

Peter and Anton discussed back and forth, but found no dates or common agenda. When they were in the midst of this Vilho calls Peter and tells happily  “I will go to Montenegro”. Whereupon Peter answers “then I have a task for you.” Amazing grace so sweet and great. Not because of us events take place.

Vilho went therefore to Montenegro and met Anton in the summer. He kickstartarted him to heal the sick in Jesus’ name, and many people were healed and touched. Among other things, the parents of a woman of peace in Albania. The mother had had migraines since the family can remember and had daily suffered from this disease. After Vilho prayed for her, she has been healthy and this is a strong testimony of in her life. Something Vilho did not know about was that the mother had decided to follow Jesus, 24 June and was now saved and belonged already to God’s family.

When we got to their house, they had gathered the house full of family, friends and neighbors. Many of them were Muslims, just as they had been. They had come to be healed. Vilho decided that we would not heal until we preached the gospel of Jesus Christ, even with words. The good news is in fact the power of God to salvation for everyone who believes. Garry an American missionary was preaching about Jesus and what he did on Calvary in Albanian, and it became a rather spiteful mood. The daughter was not so happy but the mother, who already was a Christian, was a good ambassador of Christ. It ended well after a little conversation and discussion. Then it was time to heal the sick, namely, preach the Gospel even through signs and wonders.

I had been standing in faith to see some major miracles during the journey, by me but also by others. I had to heal the mother from a sore hip. She had undergone surgery in both hips, but the one hip had not been well. She showed how she had to slither up and down from the chair and bed. It was difficult and very painful. I prayed and she said it was better. I prayed again and she started jumping up and down and showed how she was healed. She ran around everywhere in the house and showed happily for all. I was so moved that the eyes were wet by pouring tears. Then I asked if she wanted to be saved, but after a little interpretation, we realized that she had already given her life to Jesus on the 24 of June. When told that the next step is to be baptized in water to Christ. That she wanted to be and I said I could baptise her the same evening.

Even the father turned away from sin and left his life in God’s hands. Peter decided that Vilho would baptize him. Said and done, we went down to the lake with a few cars when it started to get dark. Yes, it was quite dark when we started to go down into the water. Afterwards we all stood on the shore and sang the song “Hallelujah” in unison. It was very beautiful. We baptised them, even in the Holy Spirit, and they both began to speak in tongues. When we got back to the city core on the way to a relative of them, we got stuck in the street somewhere, and healing in the ranks. There I led another young girl to Jesus, but she wanted to wait with baptism until next time. It turned out that she was the daughter in the house we had been heading for. Peter healed in the evening a man without a hearing, where the hearing came back, and a woman with very poor eyesight, which had improved vision.

This is not the last word on this family or our trip to Montenegro and Albania. Posts and events follow. Right now meets Peter, Vilho and Anton this family in Albania. To be continued!


Leave a comment

När livet går sönder. When life breaks.

När livet brister

HUR du behandlar andra människor, speciellt i deras brutenhet, kan betyda mycket

ÄLSKA – lev i och ge ut Guds kärlek

1 Corinthians 13:4
Kärleken är tålig och mild,

Min berättelse
Jag blev änka
Min man dog i cancer
Livet brast
Livet som det såg ut då
Och jag bröts ned

Men det eviga livet i mig bestod

källan vars vatten springer upp med evigt liv

fortsatte att porla och jag visste att en dag kommer jag till himlen

men än var det inte dags

Gud sände människor i min väg
in i mitt liv, som älskade mig
genom HUR de bemötte mig
HUR de behandlade mig
Först och främst, såg de mig
Lät mig vara
Lät mig gråta
Lät mig sörja
De hjälpte mig på vägen, mot ett nytt liv, in i en ny fas och ett nytt skeende
HUR de behandlade mig, betydde mycket

Din berättelse 

Livet kanske brustit för dig eller någon annan
En är på flykt
En blir sjuk
En övergivs och blir ensam
Livet som det ser ut brister

Vad du gör då, har betydelse
Ett leende
Ögon som ser
Händer som berör
Att gråta tillsammans
Kan vara det förlösande
Det som gör att, du eller din nästa, kan komma igenom, till nästa fas

Men det som verkligen betyder något
är det eviga livet
att känna Jesus
Men allt det kan börja med
ett leende
ögon som ser
händer som berör

When life breaks

HOW you treat other people, especially in their brokeness, can mean a lot

LOVE – live in and give out God’s love

1 Corinthians 13:4
Love is patient and kind; 

My story

I became a widow
My husband died of cancer
Life Burst
Life as it appeared at that time
And I broke down

But the eternal life in me consisted

the source of water springing up into everlasting life

continued to ripple and I knew that one day I will come to heaven

but than it was not the time yet

God sent people in my path
Into my life who loved me
By the way they treated me
First and foremost, they saw me
Let me be
Let me cry
Let me mourn
They helped me along the way, toward a new life, into a new phase and new events
HOW they treated me, meant a lot

Your story

Life might have ruptured in your life or someone else
One is on the run
One gets sick
One are abandoned and become sole
Life as it looks flaws

What to do then, is significant
A smile
Eyes that see
Hands that touch
Cry together
May be the redemptive
What makes you or your neighbor can get through to the next phase

But what really matters
is the eternal life
To know Jesus
But all that may begin with
a smile
eyes that see
hands that touch