throughsignsandwonders

Vara Jesu lärjunge idag


Leave a comment

En helg i Gästrike Hammarby. A weekend in Gästrike Hammarby.

image

Vi var inbjudna att delta på en konferens på behandlingshemmet Good Foundation utanför Sandviken dels för att koppla av lite och dels skulle Peter predika på lördag förmiddag. Det var vad vi var inställda och förberedda på. När vi fikar efter fredagens gudstjänst, som handlade om frid och vad det betyder både på hebreiska och grekiska, visar flera deltagande en hunger att bli lärjungatränade att bota sjuka på stan. När vi förvånat svarade att det inte fanns några såna planer, utbröt en smärre besvikelse i lokalen och vi lovade att fundera på att omprioritera.

Efter lite fundering och samtal med Seppo beslutade vi att köra en liten kickstart på lördagen i Sandviken, om några intresserade dök upp, vilket de naturligtvis gjorde. När Peter inspirerade inför den praktiska aktiviteten, blev jag så berörd av Gud, när det plötsligt dånade in i min själ och jag kunde omfatta vad vi får vara med om. Den andliga verkligheten krossade min själs vindruta och tårarna försökte forsa ut. Vi är mitt inne i något stort Gud gör mitt ibland oss. När jag hämtat mig kunde jag sedan undervisa lite om helande och uppmuntra med några vittnesbörd från mitt liv den senaste tiden. Efter drama och teamindelning intog vi lite lunch.

Det var svårt att i värmen hitta människor på stan i Sandvikens centrum, men då vi endast var två team, lyckades vi med det i alla all fall till slut. Jag hade tre i mitt team och Peter hade fyra. Alla i Peters team fick bota sjuka. I mitt team började jag med att be för en kvinna, som blev botad i ryggen. Hon undrade vad jag gjorde? Jag sade att jag lade min hand på hennes rygg, vilket bara gjorde henne än mer förundrad och då berättade jag de goda nyheterna om Jesus. Kristinnan som var med i teamet fick be för en ung mans stukade fot. Den blev lite bättre, så att han kunde stå på foten, men när han vred på den gjorde det fortfarande väldigt ont. Han menade att det inte fungerade. Hon bad på sitt religiösa sätt, fastän jag visat och berättat hur hon skulle göra. Den medelålders kristna mannen i mitt team fick be för en mans knä, men han blev inte bättre. Jag upplevde att han bad med prestationsångest, på sitt eget sätt och jag lyckades inte få honom att förstå hur han skulle be. Det är märkligt hur mänskliga traditioner kan ta kraften ur evangelium. Den nyfrälsta Bogdan följde mina instruktioner och befallde med auktoritet smärtan att gå i Jesu namn och det fungerade direkt. En ung kristen tjej blev helad från ont i magen. Både hon och Bogdan blev lika chockade. En restaurangägare tog oss bakom disken och Bogdan befallde smärtan i knä och rygg och ljumskbråck att lämna en man som jobbade där. Knäna blev bättre och ryggen helt bra. Underbart! Han var muslim och ville inte höra så mycket om Jesus. Två svenska kvinnliga expediter beskådade undret. När vi frågade om de hade ont nånstans, försvann de snabbt ut i restaurangen. Jag berättade sedan för kristinnan att Bogdan bett precis som jag sade och att det hade fungerat. Då förstod hon plötsligt och fick be för en ung tjejs axlar, som blev helt förundrad när hon märkte att smärtan försvann direkt. Sedan var tiden tyvärr slut och vi samlades åter och åkte gemensamt tillbaka i bussen till behandlingshemmet. 

Peter och jag passade på att ta ett dopp nere i den vackra sjön och Bogdan följde med oss helt förundrad över allt han hade varit med om. Han kände det som om han nu blev verkligt frälst. Gud trädde liksom in i hans liv på riktigt. På kvällen predikade Seppos medarbetare om sitt liv med Gud och teamet fick vittna om sina upplevelser på stan. Det hade gett mersmak, så en uppföljning i en större stad kommer nog att följa. Peter och jag som hade tänkt åka tillbaka stannade på fikat och gemenskapen en kväll till. Good Foundation är en plats för helande och friden omslöt oss. Att se Seppo och Kristinas kärlek för de intagna är förunderligt vackert. På söndag morgon innan vi skulle hasta vidare till Stockholm och min Lärjungagrupp åt vi god frukost med Seppo och Kristina och skildes åt efter bön för varandra och önskan om frid och ett snart återseende.

We were invited to participate in a conference on the treatment center Good Foundation outside Sandviken partly to relax a little and both Peter would preach on Saturday morning. It was what we were set and prepared for. When we drink coffee after Friday’s worship, which was about peace and what it means in both Hebrew and Greek, shows several participating hunger to become discipled to heal sick in the town. When we surprised replied that there were no plans like that, erupted a slight disappointment in the room and we promised to consider reprioritize.

After some reflection and conversation with Seppo we decided to have a kick start on Saturday in Sandviken, if it turned out to be some interested people who showed up, which of course it did. When Peter inspired before the practical activity, I was so touched by God, when it suddenly roared into my soul and I could cover what we get to experience. The spiritual reality crushed my soul windscreen and tears tried to gush out. We are in the middle of something big God is doing in our midst. When I recovered myself, I could then teach a bit about healing and encouraging with some witness of my life recently. After the drama and team classification took us some lunch.

It was hard in the heat to find people in the town of Sandviken center, but when we were only two teams, we succeeded in all cases, all in the end. In Peters team all could heal some sick. I had three of my team and Peter had four. I started to pray for a woman who was cured in the back. She wondered what I did? I said that I put my hand on her back, which only made her even more amazed, and then I told her the good news about Jesus. The Christian woman in My team had to pray for a young man’s sprained ankle. It was a little better, so that he could stand on the foot, but when he turned it did, it is still very sore. He argued that it was not working. She prayed  in her religious way, although I have shown and told how she would do. A middleaged man in the team had to pray for a man’s knee, but he did not get better. He thought that he prayed with performance anxiety, in his own way and I was not able to make him understand how he could pray. It is strange how human traditions can take the power out of the gospel. The new believer Bogdan followed my instructions and commanded with authority the pain to go in Jesus’ name and it worked immediately. A young Christian girl was healed from stomach ache. Both she and Bogdan were equally shocked. A restaurant owner took us behind the counter and Bogdan commanded the pain in the knees and back and groin hernia to leave a man who worked there. Knees got better and back completely fine. Wonderful! He was a Muslim and did not want to hear so much about Jesus. Two Swedish female assistants viewed the miracle. When we asked if they had pain somewhere, they disappeared quickly out into the restaurant. I then told The woman in the team that Bogdan prayed just like I said, and it had worked. Then she realized suddenly and had to pray for a young girl’s shoulders, who was completely astonished when she noticed the pain disappeared immediately. Since our time was up and we gathered again and went together back in the bus to the treatment center. 

Peter and I took the opportunity to take a dip down to the beautiful lake and Bogdan came with us completely amazed at all he had been through. He felt as if he was truly saved. God came and into his life for real. In the evening preached a man of his life with God, and the team had to testify about their experiences in town. It had given a taste as a follow-up in a major city will probably follow. Peter and I had planned to go back stayed on the fika and the community one evening more. Good Foundation is a place of healing and peace. To see Seppo and Kristina’s love for the inmates are remarkably beautiful. On Sunday morning before we were hurrying on to Stockholm and my disciple group we ate a good breakfast with Seppo and Kristina and parted after the prayer for each other and wish for peace and a speedy reunion.


Leave a comment

Nedslag i Örebro. Gods power strikes Örebro. 

Team Thelastreformationsweden samlades i Örebro ditkallade av en hungrig lärjunge till Jesus. Ännu en kick start ägde rum i centrala Örebro (se videon från första gången genom att klicka på följande länk http://youtu.be/eQZ_1pvUee0).

Dagen började med att Peter och jag hämtade upp Helena i Uppsala och fortsatte sedan den arla morgonstunden med att åka vidare till Bålsta och hämta upp grabbarna Melki och Poya. Helena var färdig när vi kom, men killarna gnuggade morgontrött ögonen och fick lirkas in i bilen. Sedan var vi på väg emot Örebro som således var dagens mål. I bilen höll vi kyrka genom samtal, egen bibelläsning, gemensam och egen bön samt lovsång och vila varvat om vartannat. Väl framme vid slutmålet lotsades vi in i en stor lägenhet i centrala Örebro, var ägarna höll på att flytta ut på landet, men generöst upplät lägenheten för dagens övning till Stefan som är del i samma husförsamling.

Peter som står i spetsen koordinerade programmet och påbörjade efter fikat att inspirera inför den praktiska övningen på gator och torg som skulle följa. Jag undervisade om helande och förmanade med kärlek budskapet om att vi ska vara de som vänder “ner och upp” på staden och är frimodiga för att vi varit med Jesus. Poya och sedan Helena delade från sitt hjärta hur de kommit in i detta liv som liknar Apostlagärningarna. Detta toppades sedan med lite praktisk information och drama som Melki spelade upp med Helena. Hon spelade det så verklighetstroget att Peter trodde att hon blev helad på riktigt.

Vi delades upp i team och spridde ut oss över stadens kärna och de flesta av oss intog snabbt lite föda. Dvs ungdomarna spred inte ut sig utan dessa tre team ledda av Poya, Melki och Samuel höll sig ganska nära varandra. De fick se en del fantastiska mirakler som att Melki fick be för en döv som fick tillbaka hörseln. Tjejen Melki tog ut kunde teckenspråk, så hon förstod vad personen utbrast. Denne hade ju ingen erfarenhet vad det innebär att höra. I Poyas team fick de se några ben som blev lika långa. Peter började bota sjuka på en gång och han fick se någon krycka ryka. Själv drog jag med min teammedlem på restaurant direkt för blodsockret var lågt och det var hennes också. 

Vi höll oss till den södra delen av staden och träffade snart tre syrianska kvinnor vid ån, vilka blev botade från ont i nacken. Dottern förstod svenska och fick översätta till sin mamma och släkting. Jag bad först för en av de vuxna som blev botad direkt och väldigt förundrad och överaskad. Jag såg att de hade stora kors hängande i halsbanden, så jag sade frimodigt att det var deras Jesus som helat dem. Då ville den andra kvinnan också bli helad i nacken och jag lät min teammedlem be för henne, men då blev hon bara lite bättre. Jag berättade att ibland börjar ett helande som sedan fortsätter. De var väldigt glada när vi skildes åt. Vi träffade snabbt på två kvinnor, varav en var muslim och den andra kristen. Min teammedlem fick bota den kristnes handleder och muslimens höft. Både blev mäkta imponerade och förundrade, men när vi berättade vem som helat dem avlägsnades sig muslimen direkt. Jag trodde att den kristna kvinnan ville bli andedöpt, så jag frågade om hon ville ta emot Anden och hon svarade ja och jag tänkte lägga händerna på henne och be Jesus döpa henne i Anden, men hon blev rädd och förnärmad. 

Sedan följde en del bra samtal och jag fick ge vår sista bibel och några traktat till några sökta ungdomar, men inga människor var sjuka förutom två kvinnor som inte märkte mycket skillnad när vi bad. Sedan träffade vi i alla fall en stor man med en stor hund, som hade besvär med sitt knä. Min aspirant vågade nästan inte be för mannen med hunden, då hunden var så stor. Men hon gjorde det i alla fall och mannen blev efter några böner botad, men ville inte erkänna det riktigt, eftersom han inte känner smärtan hela tiden. Han hade dock känt den innan och nu var den borta. Sedan upplevde jag att min aspirant inte var så intresserad på att komma ut i detta med att predika genom tecken och under, utan hade speciellt på hjärtat att möta människor i deras brutenhet i själen. Hon var helt fantastisk med att nå dessa brutna människor, när hon talade med dem ansikte till ansikte.

I alla fall så mötte vi en gravid tiggare, som sålde tidningar om romers situation. Min teammedlem ville gå och fika med henne, men jag sade att hon kunde köpa något till henne istället. Det slutade med att vi skulle köpa kyckling och bröd till henne, för det var vad hon sade hon ville ha. Jag väntade utanför affären och kom till tals med en tiggare där, som hade smärta i kroppen. Jag bad för henne och hon blev botad i ryggen, armen och på några fler ställen. Det visade sig att hon var pingstvän. Hon var så glad och tacksam.  En äldre kvinna stod och såg allt detta helande och undrade om det verkligen kunde vara sant? Hon hade ingen fysisk smärta själv, men en inre oro. Hon vågade inte ta emot förbön, men min teammedlem kom ut ur affären och lyckades nästan nå hennes hjärta. Det var ljuvligt att se Guds gåva i funktion i min syster. Jag ville ha lite mer äventyr, men hon var nöjd så vi skulle dricka en juice innan vi gick tillbaka och då passade jag på att bota killen i kassan från ont i fötterna, när hela den slingrande kön bakom oss stod och förskräckt tittade på.

När vi kom tillbaka delade vi alla glatt vittnesbörd från våra erfarenheter och det var härliga berättelser vi hade att dela. Sedan sade Peter att han inte skulle predika mer, men hade ett ord att tillägga vilket var “fortsätt”! Sedan sände varje Teamledare ut sitt team till skörden. Vi tror nämligen på lärjungaträning och sändning. Allt planerat var sedan klart, men det innebar inte att vi alla gick hem till vårt men nu blev det verkligen kyrka i lägenheten.  Jag döpte en ung tjej i badkaret, Helena spelade gitar och lovsjöng med några stycken. Poya, Peter och Stefan bad och befriade några från mörkrets makter. Jag bad profetiskt för Samuel. Några vilade och samtalade i soffan och Guds närvaro sänkte sig över oss. Först lite organiserad kyrka och sedan organisk. Det är så vackert, när Guds härlighet blir synlig mitt ibland oss. Men jag hade huvudvärk och värk i kroppen och trots förbön blev jag bara lite bättre, till sist blev sedan helt sänkt efter att jag dessutom sovit dåligt några nätter. Det slutade med att jag fick ta några värktabletter. Först undervisar jag om helande och botar sjuka och sen tar jag själv värktabletter.  Men det gjorde att jag till slut fick livet tillbaka och efter lite anka på restaurant i Bålsta, tillsammans med teamet, förutom Samuel som bodde i Örebro, njöt vi alla för fulla muggar.

När vi lämnade av Melki ville hans mamma bjuda oss på fika och alla de andra tänkte vi istället skulle åka direkt hem speciellt med tanke på mig, men då vaknade jag till liv och ville ha te och sällskap. Vi kom därför, till Melkis mammas stora glädje, in och delade gemenskap med henne, vilket avslutades med en härlig bön för henne där vi önskade hemmet frid. Sedan var det hemfärd på riktigt och tystnaden sänkte sig i bilen. Bara radion gav ljud ifrån sig och våra trötta tysta röster då och då.  Känslan av att vara med om något större omslöt oss. Vi hade varit lydiga och nu väntar nästa äventyr runt hörnet, men imorgon ska i alla fall Peter och jag vila.

Team Thelastreformationsweden gathered in Orebro called by a hungry disciple of Jesus. Another kickstart took place in central Örebro (see the video of the first time by clicking on the following link http://youtu.be/eQZ_1pvUee0).

The day began with Peter and I picked up Helena at Uppsala and then went on the early morning hour to go on to Balsta and pick up the guys Melki and Poya. Helena was ready when we arrived, but the guys rubbed the morning tired eyes and had to be coaxed into the car. Since we were on the road against Orebro thus was the goal. In the car, we held church through conversations, private Bible reading, communal and private prayer and worship and rest interspersed alternately. Once at the final goal was piloted us into a large apartment in central Örebro, the owners were about to move to the country side, but generously voluntarily donated apartment for the day’s exercise to Stefan, who is part of the same house church.

Peter standing in the forefront coordinated program and started after the coffee break to inspire before the practical exercise on the streets that would follow. I taught about healing and admonished with the message of love that we should be the ones turning “down and up” the city and is the boldness that we have been with Jesus. Poya, then Helena shared from their heart the way they came into this life as similar to the book of Acts. This peak was then with some practical information and drama Melki played up twith Helena. She played it so real that Peter thought she was healed properly.

We were divided into teams and spread us out of the city core, and most of us took quick little food. Ie young people are not spread out without these three teams led by Poya, Melki and Samuel remained fairly close together. They got to see some amazing miracles that Melki had to pray for a deaf who received hearing. The girl Melki took out could sign language, so she understood what the person exclaimed. He had no experience what it means to hear. In Poyas team, they saw some legs that were of equal length. Peter began to heal the sick at once, and he saw some crutch thrown. I dragged myself with my team member at the restaurant directly for blood sugar was low and it was her too.

We kept to the southern part of the city and soon met three Syrian women at the river, which were cured of neck pain. The daughter understood Swedish and was translating for her mother and relative. I first prayed for one of the adults that was healed immediately and very amazed and surprised. I saw they had a big cross hanging in the necklaces, so I said of good courage; it was their Jesus who healed them. Then wanted the other woman also be healed in the neck and I let my team member to pray for her, but when she was only a little better. I told her that sometimes begin a healing which then continues. They were very happy when we parted. We met quickly on the two women, one of whom was Muslim and the other Christian. My team member had to cure the Christian’s wrists and Muslim hip. Both were mightily impressed and amazed, but when we told who healed them removed the Muslim right. I thought that the sister wanted to be baptized in the Spirit, so I asked if she wanted to receive the Spirit and she said yes and I thought lay hands on her and ask Jesus to baptize her in the Spirit, but she was frightened and offended.

Then followed some good conversation and I had to give our last Bible and some tracts to a few pending adolescents, but no people were sick except for two women who did not notice much difference when we prayed. Since we met in all cases, a large man with a large dog, who had trouble with his knee. My aspirant almost dared not pray for the man with the dog when they were so big. But she did it anyway, and the man became after a few prayers healed, but did not want to admit it really because he did not feel pain all the time. He had known it before, and now it was gone. Then I thought that my trainee was not so hungry to come out of this preaching with signs and wonders, but really had the heart to meet people in their brokeness of the soul. She was absolutely stunning with achieving these broken people, when she spoke to them face to face.

In all cases, we met a pregnant beggar, who sold newspapers on the situation of Roma. My trainee wanted to go and have coffee with her, but I said we could buy something for her instead. It ended up that we would buy chicken and bread for her, for that was what she wanted. I waited outside the store and came to talk to a beggar there, who had pain in the body. I prayed for her and she was healed in the back, arm, and in a few more places. It turned out that she was Pentecostal. She was so happy and grateful.  An older woman stood and watched all of this healing and wondered if it could really be true? She had no physical pain itself, but the inner turmoil. She did not receive intercessory prayer, but my team member came out of the store and almost succeeded in achieving her heart. It was lovely to see the gift of God in the function of my sister. I wanted a little more adventure, but she was happy so we would drink a juice before we went back and I took the opportunity to cure the guy at the counter from sore feet, when the whole of the winding queue behind us stood horrified watching.

When we got back we all shared happily testimony of our experience, and it was glorious stories we had to share. Then Peter said that he would not preach anymore, but had a word to add, which was the “Continue”! Since the end of each Team leader like his team to harvest. Because we believe in discipleship and sending. Everything planned was then clear, but that does not mean we all went home to our but now it really became church in the apartment. I baptised a young girl in the bathtub, Helena played gitar and praised by few. Poya, Peter and Stefan prayed and liberated some from the powers of darkness. I prayed prophetically for Samuel. Some rested and talked on the sofa and God’s presence descended on us. First some organized church and then organic. It is so beautiful, when the glory of God becomes visible in our midst. But I had a headache and body aches, and despite the intercession I was only a little better, finally became fully lowered after I have also slept badly a few nights. It ended up that I had to take some painkillers. First, I teach on healing and healing the sick, and then I take painkillers. But it meant that I finally got my life back, and after a bit of duck at a restaurant in Balsta, together with the team, in addition to Samuel, who lived in Örebro, we enjoyed all and rocks.

When we left Melki wanted his mother to invite us refreshments and all the others thought we would instead go straight home especially considering me, but when I awoke to life and wanted to have tea and companionship. We therefore came, to Melkis mother’s great delight, in and had fellowship with her, which ended with a beautiful prayer for her where we wished the house peace. Then it was homeward journey for real and silence descended in the car. Only radio vocalized and our weary silence voices now and then. The feeling of being part of something larger eveloping us all. We had been obedient and now awaiting the next adventure around the corner, but tomorrow will at least Peter and I rest.


2 Comments

Evangelium liv eller arbete? Gospel life or a job?

När livet för Gud tar så stor plats att tiden inte räcker till, är tendensen att människor slutar sina vanliga arbeten och lever av tro, helt för Gud. Sedan blir det som de gör, för Gud, deras jobb. Det kan sända en signal att evangelium är ett jobb och inte ett liv. Går det helt enkelt inte att leva ett normalt liv men ändå tjäna Gud blir frågan? Jag upplever att det börja tippa över även för mig och att det Gud lagt på mitt hjärta är svårt att hinna med, när jag har ett krävande jobb med pendling varje vardag. Men det tar mig emot att sluta min anställning och säga att jag lever av tro. 

Att leva av tro innebär dessutom att veta att Gud har sagt att Han är min försörjare och det inte bara genom ett vanligt jobb. Det förutsätter ett specifikt tilltal från Gud, eftersom tro är att veta, inte att hoppas! Det är inget man behöver basunera ut för världen, varken på Facebook eller på något annat sätt. Men jag vill vara som Paulus som hade ett tältmakeri, vilket han kunde driva på dagarna och ändå missionera både hemma och borta.

Men åter till ämnet om evangelium är ett jobb eller ett liv? Det är ett liv menar jag. Alla kan leva för Gud fullt ut, en del genom att arbeta full tid för honom och de flesta genom att lägga ner sin fritid för honom. Men oavsett är tanken att vi alla är uppkopplade till källan ständigt och öppna för förslag att utbreda Guds rike. Det må å ena sidan vara heltidspredikanten på sin arbetstid eller en enkel lärjunge på sin fritid, eller å andra sidan heltidspredikanten på sin fritid och den enkla lärjungen på sin arbetstid. Jag säger inte att heltidspredikanten inte ska vila eller att den enkla lärjungen har betalt för att missionera på jobbet, men jag säger att leva i Anden och vara lydig Gud är ett liv och inte ett arbete. Den enkla lärjungen kan inte betala pengar till mission och slippa missionera själv och heltidspredikanten kan inte släppa ner garden på fritiden och sluta följa Guds maning. Det ena är inte bättre än det andra, men det handlar om Guds väg i vars och ens liv och vad Han har sagt.

Jesus säger att Hans ok är milt och att Hans börda är lätt. Låt oss alla böja våra hjärtan och följa Guds plan för våra liv. Lev och låt leva.

When the life of God takes up so much space that the time is not enough, the tendency is that people stop their normal work and live by faith, totally for God. Then it becomes what they do, for God, their jobs. It can send a signal that the gospel is a job and not a life. Is it simply impossible to live a normal life but still serve God is the question? I feel it start to tip over even for me and that God laid on my heart is difficult to find time, when I have a demanding job with commuting every day. But it takes me forward to quit my job and say I live by faith.

To live by faith also means to know that God has said that He is my provider and not just by a regular job. It requires a specific form of address from God, because faith is knowing not to hope! There is no need to trumpet to the world, either on Facebook or otherwise. But I want to be like Paul, who had a Tentmaking, which he could operate on the days and still evangelize both at home and away.

But back to the topic of the Gospel is a job or a life? It is a life, I mean. Everyone can live for God fully, some by working full time for him and most by closing down their leisure him. But whatever is the idea that we are all connected to the spring constant and open to suggestions that the kingdom of God expands. It may, on the one hand be a full-time preacher of his time or a single disciple in his spare time, or on the other hand, full-time preacher in his spare time, and the simple disciple on their working hours. I’m not saying that full-time preacher should not rest or to the simple disciple has been paid to proselytize on the job, but I say to live in the Spirit and to be obedient to God is a life and not a job. The simple disciple can not pay money to the mission and avoid the missionary himself and a full-time preacher can not let down his guard in leisure time and stop following God’s call. One is not better than the other, but it is the way of God in each person’s life and what He has said.

Jesus says that His yoke is easy and His burden is light. Let us all bow our hearts and follow God’s plan for our lives. Live and let live.


2 Comments

Gotland 2015

Hyresvärdinnan var fundersam varför denna populära vecka blivit en lucka i kalendern? Förklaringen var att vi tror på Gud och var inte ute i god tid. Vi har Guds favör, så Han dolde antagligen denna vecka för andra intresserade. Det var detta jag svarade henne när vi skulle lämna tillbaka nycklarna och hon berättade om sin fundering: “Vi tror på Gud”!

Veckan på Gotland präglades främst av semesterledighet, men lite vardagsevangelisation är svårt att undvika.

Här följer några exempel:

  1. När vi var i Lummelundagrottan blev jag sugen på saffranspannkaka och kom i samspråk med en servitör, om att få tillgång till receptet. Han tillät mig att fotografera det från en kokbok. Då tog Peter tillfället i akt och frågade honom “har du någon smärta i kroppen?” Han hade ont i benen och Peter befallde smärtan släppa, varpå killen blev smärtfri och förundrad.

  2. En kväll offrade jag mig och åt på Sibylla, vilket inte alls är min favorit. Detta belönades med att vi fick vittna för en del av ett fotbollslag och Peter fick be för en dam som blev helad i revbenen. Vi fick även ge damen, som älskade att läsa, en Bibel och en bok om Jesus.

  3. På parkeringen, när vi väntade på båten till fastlandet, upplevde Peter att han skulle bota en kille, som blev helad. Killen fick syndanöd, när Peter berättade för honom om Jesus.

Lediga eller upptagna så finns det alltid tillfällen som kommer i vår väg, att vara vittnen för Jesus genom tecken och under samt ord. Lär dig att ta tillfället i handen, innan det passerar. Gud har gett oss allt det som krävs och toppat det med sin kärlek.

The landlady was pensive why this popular week has been a gap in the calendar? The explanation was that we believe in God and was not out in time. We have God’s favor, so he hid probably this week for other interested parties. This is what I said to her when we’d return the keys and she told me about her reflection: “We believe in God”!

The Week on Gotland was characterized mainly by vacation leave, but little everyday evangelism is difficult to avoid.

Here are some examples:

  1. When we were in Lummelunda cave, I was craving saffron pancake and got into conversation with a waiter, to get access to the recipe. He allowed me to photograph it from a cookbook. Then Peter took the opportunity and asked him, “Have you any pain in your body?” He had pain in his legs and Peter commanded the pain let go, then the guy was painless and amazed.

  2. One evening I sacrificed myself and ate at Sibylla, which is really not my favorite. This was rewarded with that we got to witness for a part of a football team and Peter prayed for a lady who was healed in the ribs. We also got to give the lady, who loved to read, a Bible and a another book about Jesus.

  3. In the parking lot, when we waited for the boat to the mainland, experienced Peter that He would heal a boy who than was healed. The guy got bad conscience, when Peter told him about Jesus.

Free or busy so there are always opportunities that come our way, to be witnesses of Jesus through signs and wonders, and words. Learn how to seize the hand before passing. God has given us everything required and topped it with His love.


Leave a comment

Med Jesus i Österbotten. With Jesus in Österbotten.

Jag är finlandssvensk, född i Helsingfors och mitt första hem var i ett soldattorp i Paipis, beläget på den finska landsbygden i finlandssvenska trakter. Familjen flyttade dock tidigt i mitt unga liv till Sverige, i samband med den stora arbetskraftsinvandringen på 1960-talet. Den finlandssvenska minoriteten är i Finland utspridd längs kusten mot Sverige respektive mot Norra Europa. Ett ljus gick upp för mig, när jag nu som vuxen i princip första gången befann mig i Österbotten, som gränsar mot Bottenviken och Sverige. Österbotten är Finlands svar på Sveriges Västerbotten respektive Norrbotten.  Namnet Österbotten härstammar nämligen från den tid Finland var en del av Sverige och den Finlandssvenska befolkningen var en högre andel än dagens knappt 5 %.

När vi landade i Vasa efter bil- och färje-färd kände jag direkt en speciell samhörighet med folket i landet, när de öppnade munnen och talade finlandssvenska, vilket jag är uppvuxen med. En oförätt jag alltid känt är dock att mina föräldrar inte lärde mig det finska språket, eftersom vi emigrerade till Sverige. Det uppdagades dock att risken skulle funnits, att trots om jag skulle vuxit upp i Finland, jag ändå inte skulle lärt mig finska. Det finns nämligen personer födda och uppvuxna i Österbotten, vilka visserligen har lärt sig finska i skolan, men inte kan prata det flytande. Alltid lär man sig något nytt, ytterligare en pusselbit i livets stora pussel, som ger en något förändrad världsbild.

Vi var i Österbotten för att träffa och lära känna ett par syskon i Kristus bättre och för att uppmuntra dem. Mannen är kontaktperson för den multiplicerande rörelsen “the last reformation” i.e. “den sista reformationen” i Finland och har upplevt en del frågor mot den frihet vi predikar genom tecken och under samt ord. Friheten att vi alla är präster och kan gå ut och vinna världen för Gud, utan någon professionell pastors medgivande. Att Jesus botar och befriar människor än idag. Att dopet i vatten och Ande ingår i frälsningserbjudandet. Jesus betalade priset för oss till hela vår varelse och vi är inte längre förlåtna syndare, men rättfärdiga söner och döttrar till en helig och rättfärdig Gud. Vi kan alla skriva våra egna Apostlagärningar kapitel 29.

2 Corinthians 6:16-18
Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.

Vi upplevde Vasas skärgård, den finska melankoliska mentaliteten, den finlandssvenska minoritetens villkor i Finland och gemenskap med våra kristna syskon. Vi var kyrka och hade kyrka tillsammans. Där två eller tre är samlade i Hans namn är Han mitt ibland oss. Vi var lite turister, lite missionärer och lite semesterfirare i ett kit. Vi planterade tankar om enkla församlingar i.e. Simple Church. Vi lovsjöng och tillbad Gud tillsammans. Det var härligt helt enkelt!

Tecken och under i vardagen
Vi fick uppleva en del tecken och under i vardagen. Det började exempelvis på båten till Åbo där vi samtalade med en cancersjuk kvinna från Åland. Jag frågade om vi kunde be för henne, men hon tackade nej. Peter insisterade och fick be. När han bad fick hon tårar i ögonen. Man kunde verkligen se att hon ville leva sina dagars fulla mått. Väl i Vaasa träffade vi två kvinnor vi frågade om vägen till en speciell bro. De var så trevliga så vi pratade ganska länge om ditt och datt. Det slutade med att jag fick be för en av dem mot spända axlar. Hon upplevde att blodcirkulationen startade åter och fattade ingenting. Den andra tjejen gillade att gå i kyrkan och vi fick ge henne en bibel samt uppmuntra henne att gå hela vägen med Gud och ge sitt liv till Honom och sedan följa Jesus.

På en kulturfestival i Vasa lade jag händerna på en killes lårmuskel, som blev helad samt en ung tjejs axlar, som blev av med smärtan. Peter botade bland annat en afrikansk mans knä, som frimodigt kastade sig ner mot marken och knäböjde och upptäckte att han var helad. Då avslöjade kompisen att han hade haft långvarig ryggsmärta efter en olycka och ville att Peter bad även för honom, vilket han givetvis gjorde varpå mannen blev frisk. Vår finländska broder gick exempelvis frimodigt fram till en kille med kryckor, gips och ställning. Han bad för hans knä, vilket killen inte kunde lägga vikt på. Men det kunde han sedan och blev helt förundrad och glad.

På min födelsedag mötte jag en 15-årig tjej som var öppen för att lära känna Jesus. Jag botade hennes axlar och berättade hur man blir frälst. Glömde dock bort att föra henne ända fram till korsets fot, till omvändelse och pånyttfödelse.

Det profetiska
Vi hade heta stolen en kväll och Gud gav oss bilder, ord, bibelord och böner att be ut för varandra. Jag fick ett ord till vår kristna broder, ett ord vilket jag inte visste om det var ett ord eller inte. Det var dock en bekräftelse för honom som fått samma ord tidigare av någon annan. Peter fick som vanligt många bilder, som han delade ut med träffsäkerhet. Även paret vi besökte  fick några bilder och ord att be ut. Gud är god och Hans nåd varar för evigt. Det håller att tro på Honom.

Vi lämnade Finland och våra nyfunna vänner med glädje i våra hjärtan och tacksamhet till Gud. De var glada för uppbyggelse och uppmuntran och vi var glada för att vi kunde återigen konstatera “mission complete” (uppdraget slutfört)!

I am Finnish-Swede, born in Helsinki and my first home was an soldier’s Crosby in Paipis, located in the Finnish countryside in Finland Swedish regions. The family moved , however, early in my young life to Sweden, in connection with the great immigration of labor in the 1960s. The Finnish-Swedish minority in Finland is scattered along the coast towards Sweden and the Northern Europe. A light dawned on me, as I now as an adult, in principle, the first time was in Österbotten, bordering the Bay of Bothnia and Sweden. Österbotten, Finland’s response to Sweden’s Västerbotten and Norrbotten. The name Österbotten derived namely from the time Finland was part of Sweden and Finland Swedish population was a higher percentage than today barely 5%.

When we landed in Vaasa by car and ferry ride I instantly felt a special connection with the people of the land, when they opened their mouth and spoke Finland-Swedish, which I grew up with. An injustice I always felt is that my parents did not teach me the Finnish language, because we emigrated to Sweden. It was discovered, however, that risk would have been that, despite if I’d grown up in Finland, I still would not have learned Finnish. There are people born and raised in Österbotten which  can not talk fluently. Always learn something new, another step in life’s puzzle, which gives a slightly different view of the world.

We were in Österbotten to meet and get to know a Christian couple better and to encourage them. The man is cobtact person for the multiplicative movement “The Last Reformation” in Finland and has recieved some questions against the freedom we preach by signs and wonders, and words. The freedom that we all are priests and can go out and win the world for God, without any professional pastor’s consent. Jesus heals and frees people even today. That baptism in water and Spirit is part of the salvation offer. Jesus paid the price for us our whole being and we are no longer forgiven sinners, but the righteous sons and daughters of a holy and righteous God. We can all write our own Actes of the Apostles Chapter 29th

2 Corinthians 6: 16-18
What agreement has the temple of God with idols? For we are the temple of the living God; as God said,
“I will make my dwelling among them and walk among them,
and I will be their God,
and they shall be my people.
Therefore go out from their midst,
and be separate from them, says the Lord,
and touch no unclean thing;
then I will welcome you,
and I will be a father to you,
and you shall be sons and daughters to me,
says the Lord Almighty.”

We experienced the Vaasa archipelago, the Finnish melancholic mentality, the Finland-Swedish minority conditions in Finland and fellowship with our lovely new friends in Christ. We were church and had church together. Where two or three are gathered in His name, He is in our midst. We were a little tourists, some missionaries and some holidaymakers in a kit. We planted thoughts of Simple Church. We praised and worshiped God together. It was wonderful!

Signs and wonders of everyday life
We got to experience some miracles in everyday life. It began, for example, on the boat to Turku where we conversed with a cancer woman from Åland. I asked if we could pray for her, but she declined. Peter insisted and Could pray. When he prayed, she got tears in her eyes. You could really see that she wanted to live her days full measure. Once in Vaasa we met two women we asked for directions to a particular bridge. They were so nice so we chatted for quite a while about this and that. It ended up that I had to pray for one of them to tense shoulders. She felt blood circulation started again and understood nothing. The other girl liked to go to church and we had to give her a Bible and encourage her to go all the way with God and give her life to Him, and then follow Jesus.

On a cultural festival in Vaasa I laid hands on a guy’s thigh muscle, which was healed, and a young girl’s shoulders, who got rid of the pain. Peter healed including an African man’s lap, who boldly threw himself to the ground and knelt down and discovered that he was healed. As revealed his friend that he had had chronic back pain following an accident and wanted Peter also prayed for him, which he obviously did whereupon the man was healed. The Christian brother went example boldly up to a guy with crutches, plaster and status. He prayed for his knee, which guy could not put weight on. But he could then and was totally amazed and delighted.

On my birthday, I met a 15-year-old girl who was open to know Jesus. I healed her shoulders and told her how to get saved. Forgot, however, removed to bring her up to the foot of the cross, repentance and rebirth.

The prophetic
We had hot seat one evening, and God gave us pictures, words, scriptures, and prayers to pray for each other. I got a word to the brother in Christ, a word which I did not know if it was a word or not. However, it was a confirmation to him with the same words earlier by someone else. Peter did as usual get a lot of pictures, which he shared out with accuracy. Even the Christian couple got some pictures and words to pray out. God is good and His love endures forever. It is to believe in Him.

We left Finland and our new found friends with joy in our hearts and gratitude to God. They were happy for the edification and encouragement and we were glad that we were able to once again say “mission complete” (mission accomplished)!